# ID: svediakorp-gov396973
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Omröstningen i dag om denna resolution är ett viktigt ögonblick, ett viktigt ögonblick på grund av det ämne den behandlar, ett viktigt ögonblick på grund av dess angelägenhet att försvara rättsstaten och pressfriheten och även mycket viktigt för den breda enighet som efter en viss uppbyggnad av ramarna, slutligen lyckades samla.
Det problem som behandlas i resolutionen är ett stort problem, men så som redan har framgått, tycks det ganska litet om vi ser på Angolas problem i allmänhet, då landet är drabbat av en fruktansvärd humanitär katastrof.
Situationen i Angola, liksom i grannlandet, före detta Zaire, är en varböld där man inte vet vem som smittar vem.
Men i Angola och i andra länder i regionen är man drabbade av en verkligt fruktansvärd situation, vilket ledamoten Mario Soares tidigare har påpekat, och vilken helt riktigt, för några veckor sedan, jämställdes här, med ett första världskrig i Afrika.
Det gäller också vissa länders inblandning i andra.
Men frågan är viktig för att den officiella makten i Angola, den angolanska staten, måste ta sitt ansvar; och det internationella samfundet och Europeiska unionen måste på ett tydligt sätt visa vilken betydelse den har.
Dessa journalister är professionella som anstränger sig att varna allmänheten i sitt land, att kritisera korruptionen i regimen och som förföljs på grund av detta.
Det är också uppenbart att denna ram inte är en ram som gör det möjligt att etablera fred i Angola.
Vi har själva, i vår nationella historia och i Europas historia, har denna erfarenhet: befolkningarna kan bara uppnå en varaktig fred om man lever i frihet och pluralism, med ömsesidig tolerans.
Dessa journalisters sak är alltså en sak vi måste engagera oss i, men vi måste vara medvetna om att problemet är mycket stort, mycket djupt, fruktansvärt.
Som jag redan har sagt ansluter jag mig givetvis till de krav som har ställts.
Vi måste nästa gång våga ta itu med hela det angolanska problemet på ett bredare och kraftfullare sätt.
De senaste åren har även vi haft reservationer och kritik mot UNITA: s agerande, men det får inte utgöra en ursäkt för att låta den angolanska staten fortsätta att underblåsa en fruktansvärd krigsekonomi, med en enorm korruption till priset av befolkningens ständiga lidande.
Vi måste återuppta dialogen med andra krafter i Angola, och vara uppmärksamma på den angolanska kyrkans vädjanden, gynna andra nationella institutioners behov, den nationella försoningen och nya kulturella och politiska krafters behov, fria från krig, och som en dag äntligen kan befria landet och dess befolkning från det väpnade öde de har levt med i decennier.
Den angolanska befolkningen förtjänar ett bättre öde.
