# ID: svediakorp-gov396967
# author: Posselt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 723
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Till att börja med vill jag vända mig till min kollega Sakellariou från München.
Jag är inte heller alltid ense med Dupuis, men jag vill säga att Dupuis är en övertygad demokrat, och hittills har det här i kammaren varit vanligt att alla har förhandlat med alla.
Om man ändrar på det, då måste man fastslå regler, och då måste man också ändra på att er grupp liksom andra grupper regelbundet tar gemensamma initiativ tillsammans med någon grupp där Modrow är verksam, den ende ledamot av denna kammare som i årtionden har suttit i ledande ställning i en förbrytarregim, nämligen regimen med mördarna vid muren.
Jag vill säga detta en gång helt klart, så att det här inte uppstår några aviga fronter.
Vi måste se till att man då ställer upp klara demokratiska, rättsstatliga kriterier.
I sakfrågan vill jag säga att man visserligen med all rätt har kritiserat att rådet inte är närvarande - det ansluter jag mig till - men under frågestunden i går pågick i en timme och tio minuter en debatt med rådet om Kosovo.
Där uppträdde rådet förhållandevis bra, men det var skamligt att höra det som sades från denna kammare, ty med några få undantag talades det bara om att det i Kosovo i dag förekommer större övergrepp och värre kränkningar av de mänskliga rättigheterna än före Nato: s intervention.
Det föreslogs till och med att man skulle dra Nato inför Internationella domstolen i Haag.
Det var skandalöst, och jag måste helt enkelt säga att det här uppstår en förvriden bild av åsikterna i denna kammare.
Därför är jag mycket glad över dagens resolution som utarbetats med stor konsensus, ty vi måste ha klart för oss att det i dag förekommer övergrepp, det finns ouppklarade och beklagliga incidenter, men det som gudskelov inte längre förekommer är att hundratusentals eller miljoner människor drivs bort, målinriktat, genom statligt våld.
Det var det som Natos intervention fick slut på.
Därför har Nato inte gjort sig förtjänt av Haag, utan Nato skulle ha gjort sig förtjänt av denna kammares Sacharov-pris.
Jag vill helt tydligt säga att vi måste se till att även vi äntligen håller våra löften.
Vi har påtagit oss ansvaret för Kosovo, med alla de följder detta har, men det betyder naturligtvis att vi med tanke på de konflikter som helt logiskt förekommer där måste se till att det snabbt åter skapas en fungerande civilförvaltning.
Jag vill uttryckligen ansluta mig till kollegan Bertel Haarder och andra som sagt att det viktigaste är att bygga upp strukturer för polis- och rättsväsende.
Här har vi bedrövligt misslyckats.
Det första felet var att man överförde denna uppgift på FN, som uppenbarligen inte får grepp om det.
Det andra felet är att många stater, inklusive medlemsstaterna, inte uppfyller sina förpliktelser, framför allt på det ekonomiska området.
Vi hör talas om återuppbyggnaden i Kosovo, vi hör talas om stabilitetspakten, men det hela motsvarar i stor utsträckning det kungörelsesamhälle som blivit så modernt i dag, med löften och varsel om miljoner och miljarder, men relativt litet av det omsätts i praktiken.
Jag vädjar också till kommissionen - och jag vet att kommissionär Patten är en av de bästa kommissionärer vi har - att här verkligen agera och se till att den mängd tillkännagivanden som staterna har gjort - det är inte EU, det är staterna - blir verklighet.
Annars kommer det alltid att fortsätta att finnas missförhållanden och övergrepp, och det kommer inte att gå att bygga upp en rättsstat.
Vad beträffar Serbien och de tusentals bortförda albanerna som fortfarande sitter i fängelse i Jugoslavien, vill jag helt klart säga: Det är ändå skamligt att rådet börjar upphäva sanktioner mot f.d.
Jugoslavien, att vänstern i denna kammare kräver att ytterligare sanktioner skall upphävas, men att det ändå inte i något av dessa förslag står att frisläppandet av de politiska fångarna i Serbien, inklusive kosovoalbanerna, är ett oeftergivligt villkor för detta!
Vi måste bli trovärdiga och handla starkt och klart i demokratisk och rättsstatlig anda.
