# ID: svediakorp-gov396932
# author: Flautre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Än en gång är det aktuella sociala händelser som får oss att diskutera och inta en ståndpunkt om planer på omstruktureringar av stora företagsgrupper i Europa.
I den här frågan har allt redan sagts.
För vissa har allt redan sagts när det gäller företagens frihet; en nästan gudomlig lag, och för andra, som jag känner mig nära, har allt redan sagts i fråga om den oacceptabla kortsiktiga vinstlogiken, föraktet för arbetstagarna, de sociala, individuella och kollektiva konsekvenserna, effekterna för regionerna och slöseriet med kunnande och kompetens.
Vi vet att dessa omstruktureringar, såsom de genomförs i dag, går stick i stäv med Europeiska unionens uttalade mål i fråga om sysselsättning och social och regional sammanhållning.
Det som under dessa omständigheter var viktigt för oss vid omröstningen för en stund sedan, för oss ledamöter i Europaparlamentet, det var inte att än en gång tala i generella ordalag - hur medkännande de än är - nej, det som enligt min mening skulle stärka den redan alltför utbredda uppfattningen om institutionernas maktlöshet - ytterst viktigt för oss - är snarare att uppbåda alla de medel som de europeiska institutionerna kan tillhandahålla för att hävda våra prioriterade och uttalade mål i denna konkreta situation, som har uppstått till följd av fusionen mellan ABB och Alstom samt nedläggningen av Goodyears fabrik i Italien, och att ta konsekvenserna av detta.
Vad kan vi göra i det här avseendet?
Först och främst att lägga fram ett mycket detaljerat betänkande om tillämpningen av direktiven om kollektiva uppsägningar och europeiska företagsråd samt att utöva starka påtryckningar, uppfordra till och vidta nödvändiga sanktioner för att se till att direktiven tillämpas strikt.
I dag står det klart att de stora företagsgruppernas ledningar använder sig av alla möjliga kryphål för att slippa ge klar och tydlig information och förhandla med arbetstagarna inom dessa grupper.
Det får vi inte acceptera.
Att som ABB-Alstom påstå att det är alltför tidigt att diskutera före fusionen, och att det efter fusionen är för sent, eftersom företrädarna inte längre skulle vara legitima, det är oacceptabelt.
I grunden är detta en uppenbar avvikelse från andan i direktivet om europeiska företagsråd.
Vi måste stärka vår lagstiftning för att komma till rätta med dessa brister, reformera den och garantera arbetstagarna nya rättigheter, bl.a. rätten att bestrida det ekonomiskt välgrundade i uppsägningarna.
Vi måste också se över kriterierna för godkännande av fusioner mellan företagsgrupper.
Hur framstår kommissionen, och indirekt vi, när den godkänner en så diskutabel fusion som den mellan ABB och Alstom, ur arbetstagarnas synvinkel och med hänsyn till de sociala konsekvenserna?
Intrycket blir helt enkelt att kommissionen döljer dessa manövrer.
Och om alla gemenskapens politikområden skall medverka till sysselsättning och sammanhållning, hur kommer det sig då att kommissionen avstår från en sådan bedömning i beslutet att godkänna en fusion eller inte?
