# ID: svediakorp-gov396930
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Vi i den socialistiska gruppen ville lägga fram en kompromissresolution tillsammans med de övriga grupperna inom vänstern, De gröna och GUE, för vi ville peka på och kritisera de mest negativa och upprörande inslagen i agerandet från de båda företag som vi nämner i resolutionen, ABB-Alstom och Goodyear Dunlop.
Fallet Goodyear är vare sig begränsat eller enbart av lokal betydelse, utan det berörde tusentals familjer som från ena dagen till en andra stod utan arbete, utan inkomst och utan framtidsutsikter.
De fall som vi diskuterar i dag, i likhet med många andra som vi har diskuterat i denna kammare - och jag fruktar att de inte blir de sista - som ni mycket riktigt har påpekat, herr komissionär, ger oss ett tillfälle att diskutera den absoluta nödvändigheten av att komplettera det europeiska lagstiftningsarbetet.
Jag tänker på direktivet om de anställdas rätt till information och samråd, som ni påminde om, som sedan flera år väntar på en lösning och som Europaparlamentet uttalade sig mycket tydligt om i april förra året.
Jag tänker dessutom på betydelsen av en total förstärkning av den europeiska lagstiftningen genom en revidering av redan befintliga direktiv.
Jag anser att Europeiska unionen och kommissionen borde begära av rådet och av medlemsstaterna att man ägnar uppmärksamhet åt hur dessa olika direktiv tillämpas i de olika medlemsstaterna.
Italien är inget undantag, vi är inte bland de nationer som kommit längst när det gäller att tillämpa direktiven, men det finns många länder där direktiven, som redan i sig föreskriver minimiåtgärder, tillämpas i minimal utsträckning.
Det ger företagen en möjlighet att flytta sig från ett land till ett annat, även inom Europeiska unionen, där tillämpningen av direktiven är mindre strikt, företagen har fler fördelar och arbetarna har ett sämre skydd.
Och detta leder i sin tur till social dumpning.
Vi måste därför vara uppmärksamma på hur direktiven tillämpas och förstärka det europeiska samarbetet.
Allt detta bekräftar vår övertygelse att en metod som sanktioner - som vi underströk betydelsen av i samband med att vi avgav ett yttrande om direktivet om information och samråd - absolut inte kan överges.
I annat fall är jag rädd att de händelser som vi talar om i dag kommer att bli ännu fler och att det kommer att saknas ledning från Europeiska unionens sida, framför allt när det gäller konkurrens och teknik som leder till förändringar, något som bidrar till att skapa mer arbetslöshet till förfång för den sociala sammanhållningen.
