# ID: svediakorp-gov396925
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,605
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Industriella förändringar, som kan ske gradvis eller plötsligt, drivs fram genom ny teknik, världsomspännande konkurrens eller kundernas behov.
Det ger ekonomiska konsekvenser och påverkar sysselsättningen och det sociala sammanhanget men det ger också många nya möjligheter när de förutses, förbereds och leds i rätta banor.
Den allt snabbare tekniska utvecklingen och det ökande konkurrenstrycket på de globaliserande marknaderna pressar företagen att snabbt anpassa sin produktion och företagsstruktur.
Företag måste i ett tidigt skede kunna förutsäga vad de måste göra för att säkerställa kontinuiteten i sin verksamhet.
Ibland behövs då att företag går samman.
Kommissionen är mycket medveten om den här situationen och om människors behov av att känna en grundläggande trygghet i svåra tider av förändring.
Vi är övertygade om att grundpelaren i en lyckad anpassning till förändringar är dialog på alla nivåer och med fullständig och genomblickbar information invid basen.
Vi har på senare tid haft olika erfarenheter och tillvägagångssätt för hur vi skall handskas med storskaliga omstruktureringar av företag, något som ofta påverkar många europeiska medborgares liv.
I vissa fall var de här omstruktureringarna förberedda långt i förväg, med fullständigt engagemang av företrädare för de anställda och med noggrant sökande efter den lösning som medför minst skada.
I förekommande fall förbereddes de anställda som troligen skulle drabbas genom olika åtgärder för att anta den nya utmaningen vid plötslig arbetslöshet.
I andra fall genomfördes dessa åtgärder med mindre försiktighet och omsorg för de som drabbades.
Vid varje tillfälle, och så sent som sista oktober i den här kammaren, har kommissionen belyst följande grundläggande ståndpunkter.
För det första, beslut om omstrukturering av företag fortsätter att vara företagsledningens privilegium och ansvar.
Det betyder att, när åtgärder som sannolikt kommer att leda till allvarliga sociala konsekvenser, till exempel förlorade arbetstillfällen, skall företag alltid aktivt söka och välja den minst negativa lösningen och den lösning som medför minst skador.
För det andra, när uppsägningar visar sig vara oundvikliga måste allt göras för att förstärka berörda personers möjligheter att hitta ett annat jobb.
För det krävs förutseende, tidiga förberedelser och försiktig hantering av den här processen.
För det tredje, ingenting kan berättiga avsaknaden av punktlig, effektiv och omfattande information till och samråd med arbetstagares och anställdas företrädare innan sådana åtgärder inleds eller offentliggörs.
Engagemang av arbetstagarna är alltid, och särskilt vid omstrukturering av företag, inte endast en grundläggande rättighet utan ett nödvändigt villkor för ett socialt accepterande a sådana åtgärder.
I slutändan är det också en avgörande faktor för om de skall lyckas eller inte eftersom inget kollektiv kan överleva och frodas utan tillit, dialog, partnerskap och solidaritet mellan de olika delarna.
Dessa grundläggande tankar överensstämmer med den allmänna meningen i Europa.
Det är det som intelligent omstrukturering handlar om.
Det blir allt mer sällsynt att företag invecklar sig i en skadlig omstrukturering utan att bry sig om dessa grundläggande punkter, vilket tidigare tyvärr var fallet ibland.
Vi har i Europeiska unionen på senare år byggt upp en omfattande uppsättning instrument som uppfyller dessa krav.
Vi har ställt upp minimikrav på europeisk nivå som alla medlemsstater och alla företag måste följa när det övervägs att minska arbetsstyrkan, särskilt vid risk för massarbetslöshet, eller när andra beslut förbereds som sannolikt kommer att påverka arbetstagarna.
I direktivet om kollektiva uppsägningar och överföringar av företag samt i direktivet om Europeiska företagsrådet anges vår juridiska ram, som skyddar arbetstagarnas rättigheter och säkerställer rättvisa normer för information och samråd på nationell och på transnationell nivå.
När det gäller engagemang av arbetstagare på nationell och / eller lokal nivå så vill kommissionen återigen betona behovet av lämplig information och samråd med de anställdas företrädare innan några uppsägningar beslutas eller genomförs, i enlighet med direktivet om kollektiva uppsägningar och i andra nationella bestämmelser.
Jag vill påminna om att det, i princip, är upp till de nationella domstolarna att behandla eventuella överträdelser mot de här reglerna, om och när de läggs fram av nationella företrädare.
Även om befintliga regler eller ordningar formellt respekteras så innebär det emellertid inte att företagsledningens attityd är socialt oklanderlig.
Kommissionen har faktiskt länge yrkat för att de regler vi har nu inte räcker till för att hantera dagens utmaningar.
I en värld som kännetecknas av ständiga förändringar och i samband med hög arbetslöshet, tycker vi att de gällande reglerna verkar vara föråldrade eftersom de inte tillåter eller främjar grundtankarna bakom vår sysselsättningsstrategi och vår inställning till förändringar, förutseende, riskförebyggande och förbättrande av anställningsmöjligheter.
Det är anledningen till att kommissionen i november 1998 lade fram ett förslag till direktiv om information till och samråd med arbetstagare, vilket sedan dess fått starkt stöd från er.
Det tackar vi er för.
Tyvärr har den andra grenen av den lagstiftande makten, rådet, ännu inte - över ett år efter att förslaget lades fram - börjat arbeta på det.
Jag hoppas att den här debatten bidrar till att påminna medlemsstaterna om hur viktigt och brådskande det här initiativet är.
Vi hörde nyligen från det portugisiska ordförandeskapet att en allvarlig debatt om det här förslaget snart skall inledas.
Det kommande franska ordförandeskapet verkar också vara villigt att ge det här ärendet den höga prioritet som det förtjänar.
Kommissionen hoppas verkligen att rådet snart klarar av det här viktiga ärendet som, i våra ögon, innehåller det effektivaste svaret på den oro som uppkommit vid sådana fall som de som fick oss att komma hit i dag.
När det gäller engagemang av anställda på transnationell nivå finns det vissa tecken på att åtminstone i ett av de här fallen så har företagen kanske brutit mot det transnationella avtalet om information och samråd som de hade slutit med sin europeiska arbetsstyrka.
De kanske utnyttjade åtminstone någon tvetydighet i gällande rätts- och kontraktsramar.
Kommissionen kommer att ta kontakt med berörda nationella myndigheter för att kontrollera detta.
I varje fall så vill jag säga till dem som tror att deras rättigheter i det avseendet åsidosattes att de har tillgång till lämpliga medel för upprättelse, främst genom behöriga nationella rättsinstanser.
Kommissionen känner till er begäran om att omedelbart gå vidare med en revidering av direktivet om Europeiska företagsrådet.
Som det sägs i den rapport som vi kommer att anta inom några veckor så godtar vi att direktivet innehåller en del kryphål.
Ändå så måste, som min kollega kommissionär Diamantopoulou redan betonat vid andra tillfällen, hänsyn tas till olika överväganden vid beslutet om direktivet skall revideras omedelbart eller inte.
För det första så skulle en revidering av direktivet ha liten omedelbar effekt på befintliga avtal om den grundläggande principen om respekt för de förhandlande parternas autonomi inte längre gäller.
För det andra skulle en omedelbar revidering göra saker och ting mycket mer invecklade med avseende på andra avvaktande ärenden inom det här området, till exempel europeiska företagsstadgar och det nationella informations- och samrådsförslaget.
Ett lyckat resultat i de här frågorna skulle väsentligt underlätta den efterföljande revideringen av direktivet om Europeiska företagsrådet och till och med ge en viss lösning på de aktuella problemen.
Det är därför som vi tenderar att anse att det i det här sammanhanget skulle kunna vara lämpligare att sätta i gång med revideringen av direktivet om Europeiska företagsrådet först efter det att de två ärendena avklarats och efter en mer komplett utvärdering av direktivets tillämpning.
Åtgärderna inskränker sig inte endast till lagstiftning.
För att stimulera och stödja dialogen som grund för en lyckad anpassning till förändring så utvecklar kommissionen även rekommendationerna från Lillehammer-rapporten genom att förbereda inrättandet av ett europeiskt centrum för övervakning av industriella förändringar.
Vi utarbetar också ett annat förslag från den expertgruppen, " the Managing Change Report ".
Låt mig avsluta med att ta upp några av de andra bekymmer som kom till uttryck i förslaget till resolution som lagts fram inför denna kammare.
När det gäller tillämpningen av kopplingarna mellan konkurrenspolitik och socialpolitik vill jag påminna om att det finns en bestämmelse i fusionsförordningen som gör det möjligt för arbetstagarnas företrädare att höras av kommissionen inom ramen för det aktuella förfarandet.
Allmänt talat så erkänner vi behovet av att olika instanser skall se över alla aspekter av den här typen av åtgärder, inbegripet de effekter de har med avseende på sysselsättningen.
Som ett exempel på det här kan jag nämna att offentliga myndigheter, främst kommissionen, redan vidtagit åtgärder genom riktlinjer för nationellt regionalstöd som trädde i kraft den 1 januari i år för att se till att offentligt stöd även i fortsättning associeras till mottagarna av regionalt stöd och följaktligen till de arbetstillfällen som hör ihop med investeringen.
Av den anledningen ges allt regionalt stöd på villkor att den berörda investeringen underhålls i minst fem år.
Samma bestämmelse togs också med i förordningen om strukturfonderna, vilket innebär att den gäller alla investeringar som samfinansieras genom strukturfonderna.
Vid det kommande toppmötet i Lissabon ligger fokus på socialt sammanhang och politiskt samspel på EU-nivå.
Jag vet att vi kommer att komma tillbaka till de här frågorna igen i framtiden för att se efter hur vi på bästa sätt kan se till att våra politiska program anpassas och reformeras för att förstärka den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa.
