# ID: svediakorp-gov396916
# author: Andrews (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 561
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (EN) I det gemensamma FN-programmet om aids beräknades att i slutet av 1998, fanns det sammanlagt 33,4 miljoner människor i världen som lever med en hiv-smitta.
Över 95 procent av alla hiv-smittade personer bor i utvecklingsländer och Afrika söder om Sahara är det hårdast träffade området i världen.
Medan endast 10 procent av världens befolkning bor i Afrika söder om Sahara så bor 70 procent av alla människor som smittades av aidsviruset under 1998 i det området.
80 procent av de 13,9 miljoner aidsrelaterade dödsfallen i världen har inträffat i det området.
Aidsproblemet i Afrika är inte bara en personlig eller folkhälsofråga utan även en utvecklingsfråga.
Effekterna av den här farsoten är att varje utvecklingssteg som tas i området söder om Sahara neutraliseras eller går bakåt.
Av de uppgifter som jag hänvisar till i dag framgår det tydligt att de utvecklingsländer som är minst i stånd att reagera på sjukdomens vittomfattande effekter drabbas oproportionerligt hårt av den.
Det är tydligt att spridningen av aids i Afrika söder om Sahara är kopplad till fattigdom.
Aidsbehandlingar som kanske kostar $ 18 000 per år för en person är självklart inte något som man har råd med i länder där den årliga sjukvårdsbudgeten kan ligga under $ 5 per capita.
Ansvaret vilar på Europeiska unionen och Förenta nationerna att göra något åt det här sociala och ödesdigra problemet på ett uttömmande och strategiskt sätt.
Vi måste i första hand se till att helt uppfylla de grundläggande behoven hos den fattigaste befolkningen i de länder som mest påverkats av aids.
Det är länder som Etiopien, Lesotho, Mozambique, Tanzania, Uganda och Zambia.
Förebyggande upplysning borde läggas in redan tidigt i läroplanen för grundskolan i de här länderna.
Lämpliga budskap om hälsoeffekterna av aids måste ges till grundskolebarn av lärare som känner sig obesvärade med den information de försöker förmedla.
Icke-statliga organisationers sjukvårdsanläggningar och personal behöver få stöd och resurser för att behandla patienter på ett effektivt och lämpligt sätt.
Det är mycket viktigt att de här grupperna kan få de begränsade resurser som de behöver för att vara effektiva.
På en mer central nivå behövs effektivare samordning mellan initiativ från statliga givare, internationella icke-statliga organisationer, inhemska icke-statliga organisationer och den privata sektorn så att medlen inte slösas bort.
I Afrika försvagas redan svaga ekonomier ännu mer av aidsviruset.
Redan ansträngda resurser ansträngs ännu mer.
Minst 50 procent av sjukhusplatserna upptas nu av personer som lider av en aidsrelaterad sjukdom i de länder där aidssiffrorna är högst.
När det gäller en helt annan fråga så skulle jag vilja stödja Kubas medlemskap som ett AVS-land inom ramen för den nya Lomékonventionen som inom kort kommer att avtalas mellan Europeiska unionen och länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.
Jag vet att det är litet kontroversiellt, särskilt på grund av Förenta staternas inställning till Castro-regimen.
Vid det här tillfället kommer emellertid Europeiska unionen att insistera på att införa politiska kriterier i Lomékonventionen.
Kriterier för god förvaltning av offentlig verksamhet som väl täcker flyktingfrågor, korruption, mänskliga rättigheter och demokrati kommer att vara en del av det slutliga avtalet mellan Europeiska unionen och alla länder från Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som undertecknar Lomékonventionen.
