# ID: svediakorp-gov396907
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I sitt meddelande om de strategiska målsättningarna för 2000-2005, upprepar kommissionen att man måste göra Europa till en " internationell aktör ", som skall ha en stark röst i världen.
Vilket mål skall denna internationella aktör ha?
Utan tvivel förväntar sig medborgaren ett svar i stil med: " Att ge Europas länder ett starkare försvar ", eftersom det är en politisk sammanslutnings traditionella och viktigaste uppdrag.
Men denna mening finns inte någonstans.
Man finner endast vaga formuleringar om " strategiska partnerskap " och om de nya möjligheter till samarbetsutveckling som följer med en total integrering av Europa.
Att det viktigaste målet utelämnas är mycket avslöjande.
Det påvisar en av Europeiska unionens största brister, en brist som inte är särskilt känd och som nästan alltid är outtalad, men som till stor del förklarar medborgarnas minskande uppslutning.
I arbetsprogrammet för år 2000, en bilaga till de strategiska riktlinjerna, kan man finna ett mycket avslöjande stycke i det avseendet.
Vad gäller den centrala frågan om förbindelserna med Förenta staterna nämner kommissionen endast en prioritet: " vi kommer att anstränga oss för att minska och så långt det är möjligt undanröja de konflikter som rör den transatlantiska handeln " (s.
5).
Där man förväntar sig ett bestämt uttalande som visar en vilja att försvara européernas intressen i de många pågående handelstvisterna (för att bara tala om detta), finner man endast en vilja att förhindra konflikter, vilket inte vittnar om en särskilt stor vilja att slåss från kommissionens sida.
Varför denna märkliga samtidighet: integration och förlust av försvarsinstinkt?
Jag skall nämna tre skäl: 1) genom att vilja stå över nationerna avskärmar sig de europeiska institutionerna från folket, och genom att avskärma sig från folket blir de medgörliga inför utländska intressen; 2) när de människor som arbetar inom dessa institutioner väl har avskärmat sig från folket tar de för vana att resonera - inte som folkets exklusiva försvarare - utan som internationella tjänstemän med uppdraget att reglera ett globalt system; 3) integrationen kan visserligen ge stordriftsfördelar och produktivitetsvinster, men kan också bidra till än större förluster - för genom att bryta ned nationerna förstör man subtila solidaritetsförhållanden, och med dem viljan att försvara sig tillsammans.
