# ID: svediakorp-gov396901
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I egenskap av ledamot av utskottet för ekonomi och valutafrågor under den föregående mandatperioden gläder jag mig åt detta rambeslut, vilket syftar till att stärka skyddet av vår gemensamma valuta.
Unionen måste utnyttja alla tillgängliga medel för att se till att den skyddas mot förfalskningar.
Konsumenterna och handlarna är nämligen inte helt bekanta med euron.
Falska pengar kan därför ganska lätt spridas på stormarknader, växelkontor och banker, utan att man genast märker det.
Det faktum att mynten kan få ett nationellt utseende kommer att göra dem ännu svårare att identifiera.
Informationscentren om Europa, som redan spelar en mycket viktig roll när det gäller att upplysa medborgarna om den gemensamma valutan, måste stärka de kampanjer som skall uppmärksamma allmänheten på förfalskningar.
På en annan nivå krävs det att samarbetet mellan gemenskapens institutioner och de nationella institutionerna garanteras och att man upprättar ett informationssystem, som skall möjliggöra en insamling och ett utbyte av information om förfalskningar.
På ett straffrättsligt plan kommer det också att fordras åtgärder för att omedelbart garantera ett skydd för euron.
I det sammanhanget har Europaparlamentet lagt fram ett förslag till rambeslut, vilket syftar till att stärka den straffrättsliga strukturen för skyddet mot förfalskningar.
Rambeslutet är avsett att komplettera bestämmelserna i den internationella konventionen för bekämpning av förfalskning av den 20 april 1929, och att underlätta tillämpningen av denna konvention i medlemsstaterna.
Varje medlemsstat måste vidta erforderliga åtgärder för att de brott som nämns i rambeslutet får påföljder.
Vi måste också förhindra de brott som avser framtida sedlar och mynt i euro och som begås före den 1 januari 2002.
Det är ett centralt element i bestämmelserna!
Jag kan bara hålla med föredraganden när hon beklagar det faktum att det inte finns något skydd för de nuvarande nationella valutorna, som euron kommer att ersätta.
Man måste komma ihåg att de nationella valutorna kommer att fortsätta att användas under 20 år!
De måste följaktligen få ett straffrättsligt skydd mot förfalskningar när de inte längre sätts i omlopp.
I unionens intresse vore det också önskvärt om samtliga medlemsstater deltog i skyddet av euron, även Sverige, Danmark, Förenade kungariket och Grekland, länder som inte kommer att införa euron den 1 januari 2002.
Detta förslag till rambeslut markerar ett steg i rätt riktning, men man begränsar sig till en förstärkning av det straffrättsliga skyddet: ja i själva verket eftersträvar man en harmonisering av den materiella straffrätten genom att fastställa miniminormer.
Det finns således ännu inga enhetliga straffrättsliga bestämmelser om förfalskningar, utan femton olika nationella system.
Detta för oss tillbaka till det mer övergripande problemet om en nödvändig straffrättslig harmonisering, en önskan som uttrycktes vid Europeiska rådets möte i Tammerfors.
