# ID: svediakorp-gov396869
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 864
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Utkastet till konvention om inbördes rättshjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater kommer inom kort att antas av rådet.
De flesta säger att det är på tiden.
Enligt handlingsplanen för bekämpande av organiserad brottslighet som rådet antog i april 1997 skulle arbetet med utkastet till den här konventionen ha varit klart före slutet av 1997.
Ytterligare tid kommer att gå innan konventionen verkligen träder i kraft eftersom den måste ratificeras av medlemsstaterna.
Även med de nya reglerna som införts genom Amsterdamfördraget och som innebär att konventionen kan träda i kraft när minst hälften av medlemsstaterna ratificerat den så skulle jag vilja uppmana medlemsstaterna att göra allt de kan för att ratificera den här konventionen så snabbt som möjligt.
Tidigare erfarenheter av ratificering av EU-konventioner angående rättsligt samarbete i brottsfrågor har tyvärr varit en besvikelse.
Den här konventionen kommer inte att skapa ett nytt eller annorlunda system för inbördes rättshjälp.
I ställer syftar den till att bygga vidare på beprövade och testade mekanismer som använts under mycket lång tid, till exempel de som anges i Europarådets konvention om inbördes rättshjälp från 1959 och Beneluxfördraget.
Det utkast som rådet utarbetat innehåller bestämmelser för flera olika frågor som diskuterats av flera av parlamentets ledamöter.
Det är en stor framgång i konventionen att de medlemsstater till vilka en begäran riktas om det över huvud taget är möjligt skall följa de formalia och förfaranden som anges av den begärande medlemsstaten.
Det är särskilt viktigt med avseende på möjligheten att använda bevis som erhållits i domstol.
Dessutom kan en begäran göras direkt mellan behöriga myndigheter utan mellansteg via centrala myndigheter.
Allmänt sett finns det två typer av bestämmelser: de som skapar en skyldighet att ge hjälp, till exempel bestämmelserna om telefon- och videokonferenser, kontrollerade leveranser och avlyssning av telekommunikation, och de som inte innebär en sådan skyldighet utan där det endast ges en rättslig ram för medlemsstater som vill samarbeta på det sätt som föreskrivs, till exempel bestämmelserna om gemensamma utredningsgrupper, utredningar under hemlig identitet samt sändning och behandling av rättshandlingar.
Kommissionen välkomnar särskilt att de bestämmelser tagits med som gäller nya eller moderna utredningstekniker, med tanke på hur effektiva de är vid bekämpandet av den form av brottslighet som har störst möjlighet att dra nytta av de öppnade gränserna - organiserad brottslighet.
Det är alldeles för lätt att förivra sig genom det självklara behovet att förbättra effektiviteten i brottsutredningarna.
Man får dock inte glömma en aspekt av åtgärderna i samband med rättsförfarandena - rätten att försvara sig.
Jag uppskattar verkligen att betänkandet av Di Pietro, vilken jag hyllar för det utmärkta arbete han gjort på så kort tid, även har rätten till försvar som en av huvudpunkterna.
Just nu är det helt och hållet upp till medlemsstaterna att se till att den rätten respekteras under överinseende av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Det återstår att se om det här kommer att förändras med Europeiska unionens nya stadga om grundläggande rättigheter som just har börjat utarbetas.
Vi måste inse att artikel 18 berör något som helt klart är ett kontroversiellt beslut.
Artikeln gicks igenom mycket noga i rådet under mycket långa diskussioner för att se till att underrättelseverksamheter fortfarande skulle vara effektiva och att den skulle omfatta brottsutredningar.
När det gäller brottsutredningar, vilket jag är ansvarig för, så noterade jag den uppmaning som flera ledamöter av Europaparlamentet riktade till kommissionen och rådet att ta upp den här frågan och behandla den på gemensam rättslig grund med hänsyn till den relevans som avlyssningen av telekommunikation kan ha som bevis i en domstol.
Kommissionen är helt medveten om att det utkast vi behandlar i dag inte är perfekt eller idealiskt.
Vi måste dock vara realistiska.
Den text vi har är resultatet av en blandning av institutionella konstruktioner för rättsligt samarbete i brottmål som byggts upp i Maastricht- respektive Amsterdamfördragen.
Det är vad vi har och det är bara genom den praktiska erfarenheten som vi kommer att se i detalj om och var det finns brister och vilka ytterligare åtgärder som måste vidtas.
Jag är helt medveten om att den vidare utvecklingen av inbördes tillit och förtroende mellan medlemsstaternas rättsliga system kommer att jämna den väg vi har framför oss.
Förutom det så har Europeiska rådet i Tammerfors redan visat i vilken riktning vi, i kommissionen, borde gå.
Bland de åtgärder som skall vidtas är införandet av principen om ömsesidigt erkännande av juridiska beslut och upprättandet av projektet Euro Just.
Kommissionen hoppas verkligen att Europaparlamentet kommer att stödja dess ansträngningar att göra framsteg inom dessa viktiga områden.
Jag förväntar mig inte att ni utan vidare skall släppa igenom allt ni kommer att ställas inför under de kommande åren.
Jag räknar mer med att Europaparlamentet skall vara inte endast en kritisk observatör, som det har varit i det här fallet, utan även en aktiv aktör i arbetet att föra unionen framåt i kampen mot brottsligheten.
(Applåder)
