# ID: svediakorp-gov396865
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 295
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I detta ärende handlar det om ett känsligt ämne: samarbetet på det straffrättsliga området.
Därför är det förståeligt att rådet har svårigheter att nå samförstånd.
Det krävs enhällighet i rådet för att medlemsstaterna skall kunna tillämpa detta avtal med framgång.
Det är bara ett avtal med brett stöd som tjänar någonting till i praktiken.
Det betyder dock inte att rådet kan fortsätta att arbeta på detta i obemärkthet.
Tvärtom.
Rådets förslag måste uppfylla de nationella medlemsstaternas lagstiftning på det straffrättsliga området.
Önskemålet om att nå fram till ett enhälligt beslut kan leda till kompromisser som inte klarar denna prövning.
Noggrann parlamentarisk kontroll från Europaparlamentets sida, men framför allt genom de nationella parlamenten, är därför av stor vikt.
Di Pietros förslag om att slopa nuvarande artikel 18 beträffande bland annat avlyssning av samtal är visserligen förståeligt, även om det är väldigt rigoröst.
Texten till artikel 18 är otydlig: den begränsar underrättelsetjänsternas aktiviteter, men förefaller att tillåta att en medlemsstat får bedriva avlyssning på en annan medlemsstats territorium utan föregående medgivande från denna.
På detta sätt blir medlemsstaterna mycket sårbara, och man kan ifrågasätta om det finns tillräckliga garantier för att skydda såväl den stat där avlyssningen äger rum som dess medborgare.
Föreslagna tillägg, såsom upprepade referenser till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (ECHR), rättigheterna i fråga om försvar och anklagade personer och medlemsstaternas misslyckande i fråga om genomförandet av ECHR, tynger avtalstexten alltför mycket.
Jag erkänner problematiken men tror att detta hade kunnat tydliggöras med en enda textändring.
EDD-gruppens nederländska ledamöter kommer dock trots viss tvekan inte att undanhålla Di Pietro-betänkandet sitt stöd vid slutomröstningen.
