# ID: svediakorp-gov396863
# author: Alavanos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är varken ledamot av rättsutskottet eller jurist, men i likhet med nästan alla våra kolleger inser jag att det europeiska ekonomiska samarbetet måste få en motsvarighet i fråga om rättsväsen, frihet och säkerhet.
Därför är frågan om rättsligt samarbete i brottmål viktig.
Vad har jag då uppfattat under läsningen av texterna om detta?
Att det är farligt att förlita sig på rådets bestämmelser.
Genom motsägelserna och de motstridiga åsikterna om vad Europa är i de olika rättssystemen uppstår förvirring och ineffektivitet men det innebär också faror.
Det gäller t.ex. förslaget i artikel 18, som många kolleger fäst sin uppmärksamhet på, vilket innebär att varje land, eller varje stort land om ni så vill, eller varje land som har de tekniska möjligheterna, kan avlyssna teletrafiken i ett annat land, även utan detta lands godkännande.
Enligt min mening har rättsutskottets föredragande Di Pietro lagt fram ett mycket intressant arbete.
Det är synd att Di Pietros väl underbyggda betänkande inte kunde refereras i dagens femminuterssändning.
Di Pietro och hans kolleger har gjort betydande insatser för att försvara både ländernas och de anklagades och medborgarnas rättigheter, men jag anser att man måste fortsätta mycket djärvare på den inslagna vägen.
Jag vill emellertid fästa er uppmärksamhet på den situation som råder inom straffrättens område, en situation som präglas av förvirring och kluvenhet.
Ett barn, en student eller en skolelev som röker hasch behandlas i ett medlemsland på ett pedagogiskt sätt, i ett annat medlemsland behandlas han som en brottsling och spärras in i de brottsskolor som kriminalvården och fängelserna utgör.
Hur kan man få till stånd ett samarbete i brottmål i detta fall?
Och därför anser jag, avslutningsvis, att vi måste arbeta för en harmonisering av lagstiftningen inte bara när det gäller den organiserade brottsligheten, utan över huvud taget när det gäller straffbar verksamhet bland medborgarna, vilket är en social fråga.
