# ID: svediakorp-gov396861
# author: Paciotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 642
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även jag anser att den konvention som vi diskuterar enbart är ett litet steg - och fortfarande alltför litet - i arbetet på att konstruera det gemensamma område för frihet, säkerhet och rättvisa som Europa förhoppningsvis en dag kommer att bli.
I dag är det ett område för fri rörlighet för varor och personer, där det inte finns några gränser för brottsligheten, men där det i stället finns svåröverstigliga hinder för dem som har till uppgift att bekämpa den.
Ett litet steg - som jag sade - men ändå välkommet, där utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor med all rätt ville föreskriva ytterligare begränsningar och skydd som försvar för människors grundläggande rättigheter, de rättigheter som gäller i medlemsstaterna och i unionen även om de ännu inte har formulerats i ett unionsfördrag om mänskliga rättigheter, något som vi hoppas snart kommer att se dagens ljus.
Begränsningar och skydd, eftersom, tyvärr, inte alla rättigheter alltid respekteras av samtliga myndigheter i samtliga medlemsstater.
I någon enstaka passage i kommissionens förslag har man kanske överdrivet när det gäller försiktigheten, som när man vill överlåta till den anhållne att avgöra om han eller hon vill gå med på eller vägrar att tillfälligt överföras till en annan medlemsstat inom unionen av utredningstekniska skäl.
Personligen anser jag det till exempel inte vara acceptabelt att man tillåter herr Pinochet att välja om han vill låta sig flyttas till Spanien för en rättegång.
Eller när man kräver att även vittnet eller experten - och inte bara den misstänkte, den åtalade - skall biträdas av en försvarsadvokat under distansförhöret.
Men detta rör sig om små, oavsiktliga fel från föredraganden, som - hoppas jag - kommer att rättas till av kammaren genom omröstningen.
Föredraganden har gjort en berömvärd insats, som han skall ha erkännande för och som jag tackar honom för.
Som helhet är resultatet gott och jag hoppas att rådet tar det till sig i sin helhet.
Som redan har påpekats, så finns det en fråga som ännu inte är löst: det är artikel 18 i konventionen som gäller avlyssning av kommunikationer som äger rum i en annan medlemsstat och som genomförs av en annan medlemsstat, direkt utan att man begär hjälp av den stat i vilken avlyssningen genomförs, något som i dag är möjligt tack vare den moderna tekniken.
Detta är en mycket kontroversiell fråga eftersom det kan vara en möjlig källa till missbruk.
Man kan hävda att som helhet är de regler som föreslås bättre än inga alls, men kommissionen har bedömt dem som helt otillräckliga och knappast betryggande.
Det krävs med andra ord ytterligare diskussioner som, i en tid när de motstridiga nyheterna om Echelon leder tankarna till Storebror, förmodligen borde vara mer detaljerade när det gäller resurser och metoder för att, å ena sidan, skydda personernas rättigheter och, å den andra, möjliggöra en effektiv men samtidigt korrekt och legal kamp mot brottsligheten.
Målet är med andra ord att i bästa fall uppnå en delikat balans mellan effektiviteten när det gäller brottsbekämpningen och respekten för friheten och människors värdighet: ett mål som i dag inte bara är de enskilda medlemsstaternas, utan som också har blivit ett mål för unionens politik, en union som strävar efter att bli ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa.
Det är ett mål på lång sikt, men ett mål som kan uppnås i flera steg.
Det viktigaste steget kommer bli att harmonisera rättssystemen i de olika medlemsstaterna, men för i dag nöjer vi oss med detta lilla steg, för det är ett steg i rätt riktning.
