# ID: svediakorp-gov396851
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 643
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Kollegan Di Pietros betänkande är - även om det under förmiddagen inte fått någon större uppmärksamhet här i kammaren - ett av de viktigaste betänkanden som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har diskuterat under de senaste åren.
Det är ett av de viktigaste betänkandena därför att det befattar sig med ett extremt känsligt område i den europeiska framtida politiken.
Med hjälp av den ekonomiska integrationen i Europa, som hela tiden accelererar, skapar vi ett stort område med fri, obehindrad ekonomisk aktivitet.
Men överallt där det uppstår ett stort område med fri, obehindrad ekonomisk aktivitet uppstår det också ett stort område med chanser för den fria, obehindrade illegala ekonomiska verksamheten.
Vi har alltså att göra med den situationen, att vi har ett ekonomiskt område, där också brottslighet är obegränsat möjlig, medan bekämpningen av denna brottslighet fortfarande i första hand dröjer kvar på det mellanstatliga området när det gäller både polissamarbete och rättsligt samarbete - i motsats till lagstiftningen om ekonomin, som har blivit gemenskapsrätt.
Di Pietros betänkande visar exakt på denna problematik, och på nödvändigheten av att in i minsta detalj organisera bekämpningen av detta på en nivå med mellanstatliga avtal.
Om ni någon gång talar med yrkesverksamma domare eller åklagare om hur lång tid en framställning om inbördes rättshjälp i dag tar när det gäller uppenbara svåra brottsliga fall av gränsöverskridande natur, så kommer ni till den slutsatsen att vi till och med efter den överenskommelse som vi nu diskuterar, och som Di Pietro har utarbetat ett betänkande om, kan utgå från att det visserligen kommer att ske vissa tekniska och organisatoriska förbättringar, men att vi bara tagit några inledande steg på vägen mot ett snabbare, mer effektivt och obehindrat samarbete mellan domare inom Europeiska unionen.
Vi har lång väg kvar innan vi kommer fram till det som vi absolut behöver, det anser också min grupp, nämligen en europeisk åklagarmyndighet, som samarbetar med europeisk polis inom klart definierade ansvarsområden och genom detta samarbete inte bara lyckas gripa brottslingar med hjälp av polisåtgärder inom unionen, utan också göra det möjligt att använda resultaten av polisens undersökningsarbete i domstolen.
Och denna möjlighet att använda dem i domstol får inte misslyckas på grund av nationella suveränitetsförbehåll, ty det är den som är utslagsgivande.
Vi har följt detta betänkande med stort intresse, och vi har stött de flesta av kollegan Di Pietros punkter.
Jag vill göra er uppmärksamma på två saker, som var särskilt intressanta i debatten.
Det första är att när det gäller exemplet med telefonövervakning och den debatt som rörde detta stod det klart att möjligheterna att ingripa i medborgerliga fri- och rättigheter, som avtecknar sig inom Europeiska unionen när det t.ex. talas om telefonövervakning mellan länderna och den därmed sammanhängande frågan om garantierna för de grundläggande fri- och rättigheterna som de berörda personerna behöver, är otillräckligt reglerade i Europeiska unionen.
Detta är ett bevis för att stadgan för de grundläggande rättigheterna, som vi nu diskuterar, vid exakt rätt tidpunkt logiskt sett borde införlivas i EU-fördraget, så att de europeiska myndigheterna blir skyldiga att iaktta de grundläggande rättigheterna.
Vi har också med stor uppmärksamhet noterat att föredraganden är en berömd företrädare för det italienska rättsväsendet, och att ändringsförslagen till hans betänkande i stor utsträckning inlämnats av en ledamot som åtalats av det italienska rättsväsendet.
Det är verkligen intressant om Italiens åklagarmyndigheter, som ju i detta parlament också är berörda, får ändringsförslag från personer som själva åtalats - med all rätt anser jag - i Italien.
Kollegan Dell ' Utri står ju bestämt också på talarlistan.
