# ID: svediakorp-gov396830
# author: García-Margallo y Marfil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 565
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill rikta några tacksamhetens ord till föredraganden Schmidt, min kollega Goebbels och mina gruppkolleger Villiers och Lulling, som trots att de har olika ståndpunkter i vissa frågor alltid har haft en mycket konstruktiv inställning.
Såsom föredraganden redan har påpekat, diskuterar vi nu troligen ett av de allra viktigaste ämnena som kommer att diskuteras under denna mandatperiod.
Fondföretagen utgör sedan länge det första instrumentet för besparingar genom vilket miljoner enskilda medborgare, ej experter eller professionella, befäster eller överlämnar sina livsbesparingar till dessa företag.
Detta är det första skälet att säga att vi måste genomföra en avreglering men med försiktighet.
Varför?
Därför att en bankrutt är ett problem som varje regering kan lösa.
Bankrutten, inställning av betalningar, i ett sådant företag skapar ett politiskt, socialt och medborgerligt problem med oräkneliga konsekvenser.
Ett andra argument får mig att betona den nödvändiga försiktigheten i bestämmelserna om dessa företag.
Det är min åsikt i den sociala marknadsekonomin, att den skall grundas på en fungerande marknad, men att den skall vara underställd vissa bestämda regler avsedda att skydda ett allmänt intresse, vilket nu och i denna konkreta fråga, handlar om konsumentskyddet.
Denna grundprincip för avregleringen, den ökade konkurrensen, de ökade investeringsmöjligheterna, knutet till den försiktighet som konsumentskyddet kräver, är det som har avgjort och väglett min grupps ståndpunkt i de flesta av de omdebatterade frågorna som har tagits upp här.
För det första, frågan om investeringar i de organ som ej harmoniserats, det vill säga, i de organismer som ligger utanför detta direktiv.
Det är uppenbart att, om vi breddar det förslag vi diskuterar här till fondföretagens olika investeringar, kommer de företag som befinner sig utanför att tvingas investera i högriskfonder.
Det skulle också vara dumt att låta de reglerade företagen investera i företag för så riskfyllda investeringar som jag har nämnt.
För det andra är frågan om derivat en av de som har splittrat oss mest, både internt i gruppen och i förhållande till övriga grupper.
Vi har nått en kompromisslösning.
Vi medger alla att investeringar i derivat bör begränsas på ett reglerat sätt, enligt lagen, för att undvika att ett harmoniserat företag kan förlora hela sin egendom genom en investering i högriskprodukter.
Denna risk är naturligtvis större när investeringen görs i derivat som inte omsätts på reglerade marknader, de berömda OTC-derivaten.
Vi anser att vi har nått en godtagbar kompromisslösning och jag är glad över det.
Eftersom denna fråga inte slutar här utan kommer att återkomma till kammaren, skulle jag vilja göra ett tillägg om arbetsmetoden mellan kommissionen och parlamentet.
De texter vi diskuterar här är gamla, och de var redan gamla när de kom till parlamentet eftersom de genomgick betydande förändringar under rådets finländska ordförandeskap.
Vi har två alternativ: att föra tjuren tillbaks till sin fålla, det vill säga att återsända förslagen till kommissionen så att de ger oss en enhetlig text, eller att fortsätta framåt.
Vi har valt det andra alternativet och jag gratulerar till det, men jag hoppas att samordningen mellan de två institutionerna i framtiden blir bättre så att vårt arbete blir mer begripligt, fruktbart och produktivt.
