# ID: svediakorp-gov396820
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 807
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära föredragande, kära ledamöter!
Hur säker är euron?
Detta är en fråga som ju ofta ställs av befolkningen.
Frågan ställs naturligtvis allt mer angeläget ju närmare vi kommer den 1 januari 2002, det datum då euron kommer att finnas i portmonnän.
Frågan om hur säker euron är gäller nämligen inte endast valutans stabilitet och valutans yttre värde, utan den gäller nämligen även hur man skyddar euron mot förfalskning.
Även detta engagerar befolkningen, för detta penningmedel kommer ju, vilket så riktigt har påpekats, att vara nytt för medborgarna, såväl optiskt sett som när det gäller att handskas med det.
Givetvis blir det även ett nytt faktum för alla medborgare att deras valuta är giltig över ett så mycket större område och dessutom som ledande valuta också utanför Europa.
Även detta är något som man först måste vänja sig vid.
Därför är det klart att frågan ställs vad EU gör för att skydda euron från förfalskning.
Det är också detta det handlar om denna sena timme.
Egentligen är det här en fråga som verkligen står medborgarna nära.
I det hänseendet är det beklagligt att det äger rum så sent på kvällen.
Men det måste ju ske.
Självklart har den Europeiska centralbanken befattat sig med frågan mycket länge.
Centralbanken har ju ansvar för den tekniska säkerheten mot förfalskning.
Kommissionen lade - även det har redan påpekats - sommaren 1998 fram ett meddelande där de mest skilda områden som kräver åtgärder förtecknades, nämligen områdena information, fortbildning - som är en viktig punkt - samarbetet mellan euro-staterna och givetvis samarbetet även utanför detta, samt åtgärderna på straffrättsområdet.
Det är vad föreliggande rambeslut handlar om.
Fru föredragande, jag vill på kommissionens vägnar tacka er så hjärtligt, och framför allt vill jag tacka parlamentet för att ni med så kort varsel var beredda att utarbeta yttrandet.
Det sätter jag verkligen värde på.
I rambeslutet handlar det om att medlemsstaterna skall tillämpa samma definition på valutaförfalskningsbrott.
Det är naturligtvis alltid den första förutsättningen, att man antar samma definitioner för att över huvud taget kunna agera, och det handlar, vilket har poängterats, väsentligen om att skyddet för euron skall garanteras redan innan den existerar fysiskt.
Naturligtvis är kommissionen även tacksam för att Europaparlamentet med sitt snabba beslut - och jag hoppas att det också kommer att röstas så - har gjort det möjligt för rambeslutet att nu träda i kraft så snabbt som möjligt, så att stegen mot ett införlivande nu kan börja tas.
Kommissionen har ju fått i uppdrag och kommer under första halvan av nästa år att lägga fram en rapport om hur det står till med införlivandet i medlemsstaterna, om huruvida allvaret i frågan verkligen återspeglas i motsvarande agerande.
Det har hänvisats till att detta rambeslut är ett beslut på just det straffrättsliga området.
I så måtto måste man godkänna denna reform, denna åtgärd, även om ni, herr Schulz, har påpekat att en komplettering av det tämligen gamla avtalet på det hela taget inte är en alltför djärv åtgärd.
Apropå er fråga om huruvida kommissionen anser att rambeslutet vilar på en tillräckligt stabil rättslig grund i enlighet med fördraget: kommissionen anser att det är rätt grund som tillämpas här.
Emellertid kommer rambeslutet under den närmast följande tiden att behöva kompletteras med ytterligare rättsakter.
Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag till förordning om samarbetet mellan samtliga ansvariga myndigheter och om samarbetet med Europol.
Detta förslag skall förpliktiga samarbetet samt reglera de nationella myndigheternas plikt att anmäla fall av valutaförfalskning till Europol samt tillställa Europeiska centralbanken beslagtagna falska pengar för identifikation och klassificering, så att effektiva motåtgärder kan vidtas.
Angående frågan om samordningen av de olika åtgärderna: Sedan början av 1998 arbetar kommissionen och nu i förlängningen OLAF tillsammans med aktuella experter från medlemsstaterna, från Europeiska centralbanken, från Europol, för att på ett effektivt sätt bekämpa förfalskning av euron redan i inledningsskedet.
Från kommissionens sida lades det för några få veckor sedan också fram ett förslag på en informationskampanj om euron - ni, herr Karas, har just påpekat detta - som skall ha en föreslagen finansiering på trots allt 32 miljoner euro.
Detta är ju en finansieringsvolym som kan användas mycket effektivt, dvs. en stor finansieringsvolym; och givetvis kommer informationskampanjen på en mycket viktig plats även att ta upp eurons säkerhet mot förfalskning.
Och jag tror att den här sena debatten strax före midnatt kan få alla valutaförfalskare på bättre tankar som tror att deras tid är nu, därför att EU inte vakar så sent!
