# ID: svediakorp-gov396808
# author: Karas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 560
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Låt mig säga direkt att min grupp välkomnar detta förslag eftersom den statistiska grunden för en ekonomisk och monetär union som koncentrera till stabilitet och reell tillväxt härigenom utformas mer harmoniserat, direkt jämförligt och mer exakt.
Vi har redan hört de olika områdena.
För mig är det avgörande att de statistiska uppgifterna från och med nu blir mer tillförlitliga och mer jämförliga.
Detta är nödvändigt därför att vi måste kunna lita på varandra: de olika organen inom Europeiska unionen och alla medlemsstater inom valutaunionen.
En anpassning av förfarandet är viktig av två anledningar.
För det första för den inre marknadens skull.
Tillförlitliga och direkt jämförbara data och statistik är rent allmänt av stor betydelse för en exakt skildring av situationen och utvecklingen på en inre marknad.
För det andra för den ekonomiska och monetära unionens skull.
Förordningen från 1993 som gäller tillämpningen av protokollet måste fås att harmoniera på nationell och regional nivå med metodiken för Europeiska nationalräkenskapssystemet.
Detta är oumbärligt för ett korrekt och tillförlitligt fastställande av underskotten.
Anpassningen kommer att göra det möjligt att åstadkomma en precis bedömning av underskotten och skuldnivån i medlemsstaterna.
Denna tekniska anpassning kommer att få mycket konkreta konsekvenser för staternas faktiska ställning eftersom siffrorna ändras automatiskt i förhållande till de offentliga underskotten.
Jag välkomnar även det faktum att deklarationen av underskotten för budgetåret 1999 som skall offentliggöras i mars 2000 redan utarbetas efter det nya Europeiska nationalräkenskapssystemet, vilket innebär att analysen baserar sig på ur ekonomisk synvinkel relevant, konsoliderat statistiskt material.
Men låt mig använda debatten även till att helt kort vädja till alla regeringar och politiska partier att göra allt för att förfarandet vid alltför stora underskott aldrig skall behöva tillämpas.
Det är bra att förfarandet finns.
Förfarandet är nödvändigt eftersom det skänker nödvändigt tyngd och trovärdighet åt våra villkor.
Medborgarna frågar: Vad händer om villkoren inte uppfylls?
Med förfarandet och andra åtgärder kan vi bevisa att vi menar allvar med villkoren och med oss själva.
En andra väsentlig punkt gäller att vi måste satsa allt på att förhindra inte bara de alltför stora underskotten, utan offentliga underskott måste sänkas mer än så.
Jag vet vad jag talar om, och låt mig avslutningsvis säga varför jag är så glad över att vi för denna debatt!
I mitt eget land för vi för tillfället diskussioner om huruvida de upplysningar som förre finansministern har lämnat om underskottet motsvarar den faktiska verkligheten.
I mitt eget land, i Österrike, krävdes det 1995 ett nyval för att Maastrichtkriterierna skulle uppfyllas och den politiska partnern förmås att tänka om.
Jag måste också säga att år 2000, då det ju talas så mycket om oss, misslyckades - jag säger tyvärr - koalitionsförhandlingarna med SPÖ (Österrikiska socialdemokratiska partiet) eftersom det besparings- och konsolideringsprogram som förhandlats fram bragdes på fall av det socialistiska partiet.
Inte minst var man tvungen att bilda den nya regeringen i Österrike därför att ÖVP (Österrikiska folkpartiet) vill fortsätta att garantera stabilitetskursen, därför att ÖVP vill fortsätta se till att Maastrichtkriterierna uppfylls liksom att de offentliga underskotten minskas, vilket vi här har kommit överens om.
