# ID: svediakorp-gov396802
# author: Corbett (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 934
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag gratulerar föredraganden till hennes betänkande.
Jag måste tillägga att det är en välkommen förändring att se Frassoni vara i en så försonlig sinnesstämning och villig att kompromissa med de andra institutionerna.
När det gäller regeringskonferensen, är hon en av de personer som fransmännen kallar " les pures et dures ": inga kompromisser, inga uppgörelser med de andra institutionerna; vi skulle hellre se hela saken blockeras än att kompromissa om våra ståndpunkter.
Men ändå är hon här villig att acceptera de steg framåt som har gjorts, vilka är långt från parlamentets ursprungliga ståndpunkter i frågan om kommittéförfaranden.
Låt oss komma ihåg vad som står på spel i denna fråga.
Parlamentet hade fyra huvudsakliga invändningar mot kommittéförfarandesystemet i den form det hade före det nya rådsbeslut som kompletteras av det interinstitutionella avtalet.
För det första är hela systemet dunkelt.
Det är inte öppenhet när hundratals kommittéer sammanträder med hemliga föredragningslistor och när ingen vet vilka personer som ingår i kommittéerna.
Här görs det ett verkligt steg framåt med det nya systemet som man har enats om.
Vi skall få veta vilka personer som ingår i de olika kommittéerna.
Vi skall få veta när de sammanträder.
Vi skall få ta del av föredragningslistorna.
Vi skall få ta del av de handlingar som sänds till dem.
Hela systemet kommer att bli mer öppet och genomblickbart - låt vara fortfarande ganska komplicerat.
Så det är åtminstone ett steg framåt.
Vår andra invändning är att systemet var mycket restriktivt med avseende på kommissionen.
Vi antar lagstiftning i Europeiska unionen.
Vi förväntar oss att kommissionen skall genomföra den.
Men sedan har vi ett system som är utformat så att det hindrar kommissionen och gör det svårare - särskilt det som kallades " contre-filet " systemet, enligt vilket rådet kunde blockera kommissionen med en enkel majoritet, även då rådet inte kunde finna alternativ till den aktuella genomförandeåtgärden.
Även här har det åtminstone gjorts vissa framsteg.
Rådet kommer inte längre att kunna blockera genomförandeåtgärder på obestämd tid efter tremånadersperioden, såvida det inte har en kvalificerad majoritet för att blockera dem, med andra ord, såvida det inte finns ett betydande motstånd bland medlemsstaterna som är företrädda i rådet.
Det är ett förnuftigare system.
Även detta är ett steg framåt.
Men i fråga om våra två andra invändningar är vi inte lika nöjda.
Den första invändningen gäller det system med vilket kommissionen övervakas, granskas, kontrolleras, om ni så vill, av en enda kommitté som utnämnts av medlemsstaterna eller rådet, inte av parlamentet.
Den lagstiftande myndighetens två delar, rådet och parlamentet, borde vara jämlika.
Vi tilldelar kommissionen genomförandebefogenheter, men sedan är det bara ett av rådet eller medlemsstaterna utnämnt organ som kan blåsa i visselpipan och säga nej till kommissionen och stoppa genomförandeåtgärden.
Parlamentet har ingen motsvarande maktbefogenhet.
Det är sant att vi nu ges ett första frö till en sådan befogenhet med det nya systemet.
Vi skall erhålla alla de förslag till genomförandeåtgärder som vidarebefordras till en kommitté samtidigt som de sänds till kommittén.
Vi kommer att ha möjlighet att granska, debattera och ifrågasätta.
Men vi kommer endast att ha rättighet att formellt bestrida kommissionen om vi anser att den har överskridit det bemyndigande som vi har gett kommissionen i lagstiftningen.
Med andra ord kan vi bestrida åtgärden för att det medför att befogenheterna, men vi kan inte bestrida innehållet i åtgärden.
Och i en demokrati borde parlamentet kunna bestrida innehållet.
Inte för att det är någonting som vi gör varje vecka.
Vi strävar inte efter att fördjupa oss själva i genomförandebeslut, men det är en demokratisk säkerhetsanordning att vi skall kunna göra det vid de få tillfällen som det verkligen skulle vara nödvändigt.
Detta saknas i det nya systemet, eller så är det bara där i embryoform.
Avslutningsvis, vår fjärde invändning är att om en genomförandeåtgärd blockeras genom kommittéförfarandesystemet, återförvisas det, men inte till den lagstiftande myndighetens två grenar, utan enbart till rådet, som har rättighet att vidta en eventuell alternativ åtgärd.
Detta är inte riktigt.
Båda grenarna - rådet och parlamentet - antar den lagstiftning med vilken kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.
Om sådana genomförandeåtgärder återförvisas, bör det vara till båda grenarna, inte bara till den ena.
På det hela taget har vi ett system som har gått framåt.
De kompletterande aspekterna som härrör från den interinstitutionella avtalet med kommissionen är välkomna, men det kan inte ändra rådets grundläggande beslut.
Även här har vi frivilligt - eftersom det inte var någonting som skedde automatiskt - gett upp Plumb-Delors-avtalet som en del av den övergripande kompromissen.
Vi har gått med på att avstå från bestämmelserna i det.
Vi måste vara väldigt vaksamma på det som tidigare omfattades av det avtalet och som nu inte helt omfattas av det nya beslutet.
Vi måste vara mycket vaksamma.
Så det är ett steg framåt.
Min grupp accepterar det motvilligt som ett steg framåt.
Vi känner inte alls samma entusiasm för att kompromissa som Frassoni.
Vi inser att det finns begränsningar och att frågan utan tvekan kommer att komma tillbaka inom några få år.
Om vi vill ha en union som verkligen är demokratisk och öppen, måste vi ta upp detta ämne igen.
