# ID: svediakorp-gov396790
# author: Wiersma (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle även från min sida gärna vilja framföra komplimanger till kollega Swoboda för hans betänkande.
Jag tror att det är bra att vi är så många här som uttalar stöd för den taktik som han väljer där.
Det handlar om att ta itu med stabiliteten i regionen på ett strukturellt sätt, och det är också innebörden i det kommande avtalet med republiken Makedonien som vi behandlar i dag.
Medan stabilitetspakten fortfarande väntar på det faktiska genomförandet har kommissionen mycket snabbt arbetat med att utveckla det nya instrument som heter stabiliserings- och associeringsavtal.
Därmed påbörjas arbetet med att fördragsmässigt stabilisera länderna i före detta Jugoslavien.
Det handlar om länder som ännu inte kan komma i fråga för ett föranslutningsavtal.
Det avtal som ligger framför oss är egentligen ett slags " före-före ", men då med möjlighet till framtida medlemskap.
Att på detta sätt binda länder via aktiva fördrag är ett utmärkt instrument under förutsättning att de avtal som fastställs där tillämpas fortlöpande för att den önskade stabiliseringen också skall uppträda.
Makedonien är fortfarande en potentiell krutdurk och har en historia som sådan.
Landet har dock ambitionen att bli befriad från denna beskrivning.
För detta syfte behövs inre stabilitet.
Den nya regeringen vill vara öppen för detta, och avtalet kan fungera som en dagordning för reformer, inklusive en direkt roll och en likaberättigad ställning för den albanska minoriteten.
Landet behöver nu framför allt lugn för att bringa ordning internt och finna vägen mot en större välfärd.
Vi, i synnerhet socialdemokraterna, vädjar till oppositionen att iaktta dessa uppfattningar.
De måste vara med och stödja den makedoniska modell som här lovordats så mycket.
Men landet behöver också och framför allt yttre stabilitet.
Vad tjänar inre stabilitet till om omgivningen är instabil?
Denna stabilitet är nödvändig i förbindelserna med Jugoslavien, Kosovo, Albanien och Bulgarien.
Regionen måste erkänna att Makedonien existerar, och det kommer landet att fortsätta göra.
Yttre stabilitet innebär öppna gränser och regionalt samarbete.
Minoriteter och majoriteter måste få utrymme för mänskligt och kulturellt utbyte.
Stabiliteten i Makedonien hänger starkt samman med utvecklingen i grannländerna.
Kosovoproblemet är känt; där finns världssamfundet närvarande i stor omfattning.
Det förefaller som om faktorn Albanien underskattas.
Unionen anser att tiden ännu inte är mogen för ett stabiliserings- och associeringsavtal med det landet.
Men vad skall det då bli?
Det är just argumenten för att sluta ett avtal med Makedonien och att ännu inte göra det med Albanien som skapar så stark oro hos oss att en avvaktande hållning från unionens sida beträffande Albanien egentligen inte är godtagbar.
Hur hanterar kommissionen denna avvägning?
Jugoslavien är i lika hög grad en svag stabilitetslänk och därigenom ett hot mot ett stabilt Makedonien.
Vi måste avvakta vad som sker där.
Stämningen i Belgrad blir allt mer oförutsägbar för varje dag.
Vi stöder emellertid rådets beslut att ge sanktionerna en annan betoning.
Det innebär i alla fall att vi äntligen gör ett seriöst försök att ge oppositionen, som förbereder sig inför en ny omgång demonstrationer, stöd i ryggen.
Vad skall unionen göra mer i den riktningen för att oppositionens krav - tidigarelagda val - skall infrias?
Vad mer kan vi göra och företa oss för att stödja denna opposition?
