# ID: svediakorp-gov396787
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 533
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag kommer inte att ansluta mig till mina kollegers kör av enhälliga röster.
Jag anser att detta betänkande är ett litet mästerverk i hyckleri.
I punkt 4 framhåller man hur föredömligt avtalet är.
Vi vet att det mellan Litauen och Turkiet finns 13 kandidatländer och att det finns en svart fläck i Europa, Balkan, och så vi vill få dem att tro att detta avtal är mirakulöst, samtidigt som vi förvägrar dessa länder möjligheten att vara kandidater.
I punkt 11 noteras att symboliska åtgärder kan ersätta det politiska avtalet, de politiska utsikter som erbjuds ett kandidatland.
Men det är inte bara ett mästerverk i hyckleri, det är också en absurditet, eftersom förhandlingarna påbörjas i morgon, kära kolleger, vilket innebär att avtalet kommer att undertecknas om ett år och träda i kraft om tre år.
Och då vill jag ställa er inför följande utmaning: finns det inte något land på Balkan som inom tre år kommer att lämna en ansökan om medlemskap i vederbörlig ordning - Kroatien, Makedonien, Bosnien?
För några dagar sedan aviserade Racan att Kroatien kommer att lämna in en formell ansökan om medlemskap i slutet av år 2000.
Jag är säker på att vi kommer att få fler ansökningar och då kommer detta fina arbete, denna vackra intellektuella arkitektur, att kollapsa, eftersom det kommer att bli förbisprunget av händelserna, precis om vi under 20 års tid har förbisprungits av allt som hänt i f.d.
Jugoslavien.
Detta skulle inte vara så allvarligt om det inte fanns de problem vi känner till i den här delen av Europa; om det inte fanns de problem som man visserligen tar itu med, men som Makedoniens nya regering ännu inte har löst; problemen med hur den makedoniska majoriteten och den albanska minoriteten skall kunna leva sida vid sida, med de nära sammanhängande problemen i Kosovo; om det inte fanns de ekonomiska problem vi känner till, problemen med att bo granne med maffian, som är särskilt betydelsefull i Serbien; om vi inte hade problemet med det veto som man absolut bör kritisera för vad det är, Greklands veto, som efter nästan tio år fortsätter att hindra detta land att kalla sig vid sitt eget namn, och jag hoppas att tolkarna inte använde termen FYROM (före detta jugoslaviska republiken Makedonien) när jag talade om Makedonien.
Detta är helt absurt.
Jag anser att det i första hand är en förolämpning gentemot våra grekiska kolleger, gentemot de grekiska medborgarna.
Den här frågan måste lösas så snart som möjligt.
Till sist har jag av en lycklig slump fått se ett brev som Georgievski, Makedoniens president, skickade till Fischler den 8 mars, där han frågar om Makedonien kan bli medlem av Europeiska unionen, med hänvisning till artikel O, i dag artikel 49 i fördraget.
Varför har inte rådet informerat oss?
Varför har inte kommissionen informerat oss om denna formella begäran från Makedoniens sida?
