# ID: svediakorp-gov396786
# author: Queiró (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 675
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kollegor!
Konflikten i Kosovo behövde inte avslutas innan vi kunde dra den slutsaten att det, efter flera krig i det forna Jugoslavien med de otaliga negativa konsekvenser detta förde med sig för stabiliteten i Balkan, är nödvändigt med en global och varaktig strategi för hela regionen så att fred och stabilitet kan garanteras i sydöstra Europa.
I den strategi som tog form genom den stabilitetspakt som antogs den 10 juni 1999 i Köln ser man regionen i sydöstra Europa som en helhet samtidigt som man också ser mångfalden och olikheterna i de länder som ingår.
Europeiska unionens bidrag till stabilitetspakten, till den så kallade " stabiliserings- och associeringsprocessen ", är ett exempel på utvecklingen av den regionala uppfattning som Europeiska gemenskapen utformade 1996 för regionens fem länder, Bosnien-Herzegovina, Kroatien, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Makedonien och Albanien, vars viktigaste sida var fastställandet av politiska och ekonomiska villkor för att stödja fredsavtalet från Dayton, och därmed bidra till regionens stabilitet.
Att inleda förbindelserna mellan Europeiska unionen och Makedonien på en helt ny grund och öppna landet för en fullständig integrering i Europeiska unionens strukturer, genom det som förutsetts i stabiliserings- och associeringsprocessen, är av stor vikt för stabiliteten på Balkan.
Meningen är att länderna skall vara disponibla för ett godkännande av ett antal villkor.
Förhoppningen är att vi sänder dem en relevant politisk signal om att det en dag är möjligt för dem att bli en av oss, givetvis med respekt för deras egen suveränitet.
Efter att man erhållit vad som avtalats och utan några falska förhoppningar så kan det mandat som vi i dag är här för att ge kommissionen innebära det första stora steget mot fred och stabilitet i den så hårt plågade regionen, en region vars folk rättmätigt har visat att man vill tillhöra vårt område av frihet och utveckling.
Det är fullt tillräckligt med hur de fick lida under det sovjetiska oket och hur de sedan var tvungna att betala för att de hade tvångsintegrerats i det kommunistiska blocket.
Vi har informerats om att Makedonien ur politisk och ekonomisk synvinkel är berättigad att inleda nya avtalsförbindelser med Europeiska unionen, än mer efter det samarbetsavtal som trädde i kraft den 1 juni 1998 och som i praktiken reglerar respekten för gemenskapsarvet, i synnerhet på nyckelområden i den inre marknaden.
Mycket riktigt måste Makedonien fortsätta att uppbjuda alla sina krafter, men om man beaktar de politiska och ekonomiska reformer som redan har verkställts inom ramen för samarbetsavtalet och om man beaktar ett godkännande av övergångsperioder för vissa områden kan landet komma att uppfylla villkoren för ett avtal om stabilisering och associering.
Om vi utgår från tesen att landets utveckling är en stabilitetsfaktor för regionen, genom att definiera det föreslagna förhandlingsmandatet och genom att poängtera att det är fråga om ett bilateralt avtal med Europeiska unionen, så håller vi med föredraganden om att detta är den första konkreta tillämpningen av en långsiktig integrerad strategi för sydöstra Europa och att den fråga som ställs är att få veta hur Balkans strukturer på lång sikt skall se ut för att vara en garant för fred och stabilitet.
Ur ett sådant perspektiv blir syftet med ett regionalt samarbete grannländerna emellan i själva verket politiskt relevant.
Det här avtalet skall statuera ett exempel för de andra länderna i regionen.
Därför är det så viktigt.
Processen måste emellertid vara underställd en effektiv politisk vilja för ett närmande av de här länderna till Europeiska unionen.
Vi vet att ett av dem undergår en demokratisk stabiliseringsprocess, andra behöver fortfarande göra de demokratiska krafterna gällande i sina länder och andra uppvisar en jämvikt som är beroende av den militära närvaron i området, men det är länder som hädanefter vet att de, efter att ha överkommit svårigheterna, har en bro till sitt förfogande som kan leda till en effektiv förbindelse med Europeiska unionen.
