# ID: svediakorp-gov396781
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 692
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ända sedan krigen i Jugoslavien började har republiken Makedonien - jag använder helst detta förkortade namn - spelat en konstruktiv och fredsbevarande roll.
Vi erinrar om de förslag som regeringarna i Makedonien och då för tiden Bosnien-Hercegovina lade fram som syftade till att på ett fredligt sätt mildra och luckra upp den jugoslaviska federala strukturen.
Våra makedoniska vänner har således spelat en mycket positiv roll hela tiden, och av den anledningen måste det här sägas att Makedonien inte bara är ett objekt för vår så kallade stabiliseringssträvan, utan att det egentligen utgör ursprunget till denna.
Den förre presidenten Gligorov kan tillgodoräkna sig detta som en särskild förtjänst, och även den nuvarande presidenten har redan profilerat sig så mycket som president för alla makedoniska medborgare att Europeiska unionen inte kan göra annat än att skatta sig lycklig med en sådan samtalspartner på Balkan.
Trots alla anledningar som ligger för handen till eventuella nationella spänningar har de båda befolkningsgrupperna funnit en rimlig modus vivendi, och de fortsatta utsikterna till en ansvarsfull lösning av resterande problem är gynnsamma.
Tidigare var det framför allt i just Makedonien som jag hörde av romergruppen att de egentligen trivdes bra där.
Det hade jag inte hört särskilt mycket av romerna i Europa.
När det gäller problemen i Makedonien förtjänar den högre undervisningen för de albansktalande medborgarna särskild uppmärksamhet.
Tillgänglig högre undervisning, som man också har ett visst band till, är ett viktigt medel för att befolkningsgrupper skall kunna bli jämställda - det säger jag av egen erfarenhet som student vid ett protestantiskt universitet i Amsterdam.
Annars hade jag kanske aldrig studerat.
Ett sådant band och en sådan utbildning inom den högre undervisningen är också viktigt för utvecklingen av rättsstaten och även för de med rätta omnämnda lokala organisationerna, vilka måste förstärkas i sådana länder.
Avtalet med Makedonien måste också tillgodose en kompensation för den skada som landet ådrog sig på grund av den av oss beslutade bojkotten mot Serbien, som inte kostade oss något men Serbiens grannländer desto mer.
Om vi skulle kunna få en kursändring till stånd där skulle det vara positivt för oss med tanke på grannländerna.
Det är inte mer än rimligt att vi nu verkligen fastställer biståndet till Makedonien ordentligt.
Därför vill vi också ge vårt helhjärtade stöd till liberalernas ändringsförslag där man kräver att hjälpen inte skall bindas till givarländerna, för vi måste se till att biståndspengarna till återuppbyggnaden ger näringslivet i Makedonien och i regionen så många chanser som möjligt.
Där vill jag gärna räkna in Bulgarien och Rumänien också, för det förefaller mig vara ett taktiskt och psykologiskt fel att bara tala om de fem från före detta Jugoslavien plus Albanien.
För oss handlar det också om att ekonomierna i regionen kan stå på egna ben igen, vilket vi också har god möjlighet att få till stånd med biståndspengarna.
Avtalet med Makedonien måste kunna ses som att Europeiska unionen öppnar dörren för en anslutning av landet, även om detta fortfarande kommer att vara något på mycket lång sikt.
Under tiden måste vi i vår politik ständigt utgå ifrån hur önskvärt det är att Makedoniens lagstiftning verkligen börjar likna medlemsstaternas, och det måste återspeglas i vår politik, även i fråga om namnen på biståndsprogrammen för Makedonien.
Jag nämner här Phare-programmet som exempel.
Namnet på republiken, herr talman, är fortfarande ett problem på grund av att man är känslig för detta från grekiskt håll.
Jag utgår från att medlemsstaterna kommer att känna sig alltmer fria att på sitt eget språk använda den titel som passar för republiken.
Om vissa länder vill använda orden före detta Jugoslavien, då är det deras sak, andra behöver inte vara förpliktigade till detta.
Det handlar inte om att ständigt sätta oss under tryck.
Därför stöder jag Swobodas förståndiga betänkande; vi hade inte heller väntat oss något annat av honom, och det är också anledningen till mina uppskattande ord om republiken Makedonien.
