# ID: svediakorp-gov396780
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 868
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär Patten, kära kolleger!
Vi diskuterar i dag ett land som i sanning har genomgått svåra tider, ett land som dock med egna krafter, med egen vilja och säkert också med stöd av den internationella gemenskapen har utvecklats mycket positivt.
När Europeiska unionen, rådet och kommissionen, därför föreslår - och jag förmodar att parlamentet kommer att ansluta sig till förslaget i morgon - att det först och främst skall slutas ett stabiliserings- och associeringsavtal i Sydösteuropa, på Balkan - jag har inga skrupler att använda detta begrepp - då är detta i första hand ett tack eller ett erkännande för att på egen hand har arbetat sig fram till en bra position, ekonomiskt men förstås framför allt politiskt sett, med tanke på kriget i närheten och även i förhållande till den egna minoriteten.
Att utgöra en minoritet på 33 eller också 35 procent i det egna landet är med tanke på de omgivningar som landet befinner sig i nämligen inte någon bagatell.
Landet och dess politiker - säkerligen här och där i varierande grad - har alltid gjort ett gott arbete, och det skall erkännas.
Kommissionen föreslår att vi skall sluta ett avtal tillsammans med rådet.
Jag vill komma med ett par påpekanden, nämligen vad gäller just de områden där det måhända råder något differentierade uppfattningar, även om jag också här i särskilt hög grad vill lyfta fram och i berömmande ordalag nämna kommissionär Pattens arbete och intresse för och för hela regionen.
För det första: den regionala satsningen.
Jag anser att den regionala satsningen, om den förstås rätt, är både viktig och nödvändig.
Det måste finnas en beredskap för samarbete.
Så länge satsningen inte i viss mån uppfattas som tvång, utan som beredskap, som en möjlighet som borde utnyttjas av varje land, då är den riktig.
Det är bara det att när vi tittar på så ser vi att det i grannskapet finns en del länder som samarbetet t.ex. i ekonomiskt hänseende är mycket svårt med, som med Kosovo och Albanien, eller politiskt svårt som exempelvis med Jugoslavien.
Å andra sidan har samarbetet med Bulgarien och i synnerhet med Grekland utvecklats positivt, även det skall erkännas.
I detta sammanhang måste Europeiska unionen överväga - i början av veckan har man också börjat göra det - på vilket sätt grannlandet Jugoslavien - utan att man för den skull tar tillbaka något som helst av kritiken mot denna fruktansvärda regim - trots allt kan integreras i det regionala samarbetet.
Därför kommer jag i morgon att lägga fram ett ändringsförslag med vilket vi ställer oss bakom att sanktionerna koncentreras till regimen medan det å andra sidan ändå ges vissa lättnader för befolkningen och i den ekonomiska kooperationens anda även för näringslivet.
I detta hänseende - det får jag lov att säga eftersom jag kommer från ett land som Donau flyter igenom - är jag tacksam för de funderingar som kommissionen, dvs. kommissionär Patten har men även vice talman Palacio, som jag nyligen var i Budapest med, nämligen att göra Donau farbar igen för att möjliggöra ett minimum av ekonomisk återhämtning även för denna region, vilket självklart skulle vara mycket viktigt också för Rumänien.
Jag företräder uppfattningen att denna regionala satsning, om den förstås rätt, nämligen som ett sätt att bidra till den ekonomiska återhämtningen även på plats i själva regionen, är den rätta vägen.
Som sagt, som ett tvång får den inte uppfattas och heller inte ställas som villkor.
För det andra: Jag vill säga mycket klart och tydligt att vi vill att vägen in i Europeiska unionen skall stå öppen för och erbjudas.
Vi anser det vara en illusion att tro att det vore meningsfullt att yrka på medlemskap nu, men vi tycker också att det är fel att säga att det får vi tala om en annan gång.
Det är nu den vill ha svar på om man av princip kommer att ha denna möjlighet, när det väl är dags.
Landet fruktar att man så att säga skall utrangeras.
I hela omgestaltandet av stödverktygen ser man faran att inte längre vara sista vagnen på ett tåg som rullar i riktning mot Europa, utan att tåget skall köra vidare genom Europa medan man själv hamnar på ett uppställningsspår.
Men jag tror att kommissionär Patten har förståelse även för detta.
Jag ber honom eftertryckligen att klargöra också detta i lämpliga samtal.
För det tredje: Jag tycker att den - åtminstone hittills - också har visat sig vara i stånd att handskas bra med instrumenten.
Även om det naturligtvis krävs omställningar kommer den även fortsättningsvis att visa att många av de uppgifter som fortfarande i dag måste utföras i Bryssel framdeles kommer att kunna utvecklas i Skopje, i det egna landet.
Det är min förhoppning att mina kolleger skall kunna rösta för att vi godkänner dessa yrkanden som ett tecken på vår goda vilja gentemot den.
