# ID: svediakorp-gov396774
# author: Fruteau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Jag vill i min tur först och främst gratulera vår kollega Corrie till hans utmärkta betänkande, som tydligt återspeglar debattinnehållet i den gemensamma församlingen, där han har varit en mycket effektiv vice ordförande.
Att utrota fattigdomen har stått i centrum för vårt arbete, och för att nå detta ambitiösa mål har många talare uppmärksammat kravet på att bevara ett mycket viktigt redskap, och då talar jag om förmånsavtalen mellan Europeiska unionen och AVS-länderna, inom ramen för Lomékonventionerna.
Detta är en stor utmaning.
Globaliseringen, avregleringen av handeln, WTO: s överhöghet och den internationalistiska filosofi som WTO förmedlar äventyrar själva kärnan i dialogen mellan Nord och Syd.
Man kan alltså bara glädjas åt att man har slutit ett nytt partnerskapsavtal för utveckling, och jag är för min del övertygad om att arbetet vid det senaste mötet i den gemensamma församlingen utövade ett avgörande inflytande för att få förhandlingarna att lossna, i likhet med det nya klimat som skapades efter händelserna i Seattle.
Jag gläder mig således åt att avtalen har förlängts, men det som framför allt fångar min uppmärksamhet är de nya vindar som nu blåser i våra förbindelser och som kommer till uttryck i den balanserade karaktären på de nyss avslutade förhandlingarna.
Europeiska unionen tycks äntligen ha brutit med den gamla paternalistiska logiken, och för att fatta mig kort, den neokolonialistiska logiken; biståndsgivaren som gärna förvandlar sig till tillrättavisare, enligt en formulering som ligger vår vän Michel Rocard varmt om hjärtat.
Unionen har äntligen accepterat idén att ingen dialog är vare sig genuin eller effektiv om den inte antar formen av ett kontrakt som medför en respekt för respektive parts värdighet.
Genom att vägra lägga begreppet om god förvaltning i teknokraternas händer, så att det blir ett redskap för att skapa nya förbehåll, ger Europeiska unionen prov på klokhet och blygsamhet.
För oss tog det två sekel att lägga grunden till en demokrati vars skörhet vi ständigt blir påminda om i samband med aktuella händelser.
Med vilken rätt vill vi föreskriva vår modell för folk som ibland skiljer sig radikalt från oss i fråga om historia, värderingar och identitet?
För min del föredrar jag den vilja som uttalas klart och tydligt i avtalen, dvs. önskan att öppna partnerskapet för nya aktörer - regionala myndigheter, icke-statliga organisationer - vilket för mig verkar vara den enda möjliga vägen för att successivt få dessa länders befolkningar att använda sig av samarbetet.
Att kort sagt gå från ett förödmjukande och infantiliserande stöd till ansvar, en garanti för effektivitet.
