# ID: svediakorp-gov396770
# author: Laguiller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I denna debatt vill jag kritisera den lott man tilldelar de fattiga länder i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet som man vågar påstå är Lomékonventionens förmånstagare.
Inte ens på handelsområdet har Lomékonventionen på något sätt skyddat dessa länder; deras andel i handeln med Europa har halverats, trots att den är obetydlig.
Detta återspeglar den ökade ojämlikheten mellan EU- och AVS-länderna.
Lomékonventionen tjänar framför allt några stora industriella eller finansiella företagsgrupper, som fortsätter att plundra dessa länder och upprätthålla deras ekonomiska beroende, särskilt i förhållande till de f.d. kolonialmakterna.
Det så kallade utvecklingsstödet tjänar uppenbarligen inte sitt syfte, eftersom underutvecklingen i de flesta av dessa länder fördjupas i stället för att dämpas, när det inte utgör en förtäckt subvention till europeiska exportindustrier.
Dessa stöd är i första hand manna för de befintliga regimerna, utan att befolkningarnas fattiga majoritet får några fördelar av det.
Och även om de delas ut på ett riktigt sätt, skulle de inte räcka till för att finansiera de mest nödvändiga infrastrukturerna på områden som hälsa, utbildning eller dricksvattenförsörjning.
Sedan flera år tillbaka minskar stormakterna dessa redan löjeväckande små stöd.
Höjden av cynism är när detta görs med förevändningen att de mänskliga rättigheterna inte respekteras eller att det finns korruption.
Men vem skyddar de regimer som främjar korruptionen, om inte de rika ländernas regeringar?
Man blundar faktiskt för de som verkligen är korrupta, de stora oljebolagen, vattenleverantörerna och de offentliga företagen, som det trots allt skulle vara möjligt att gå hårt åt, eftersom de har sina huvudkontor här i Europa.
Debatten om valet mellan en förlängning av Lomékonventionen med dess kvoter och protektionism och en gradvis avveckling av Europeiska unionens och AVS-ländernas särskilda förbindelser i frihandelns namn, är en snedvriden debatt mellan två sätt att vidmakthålla plundringen och utarmningen av dessa länder.
Jag protesterar mot en simpel och omänsklig organisation som bokstavligen låter hundratals miljoner människor att dö i armod för att berika en minoritet.
Bara en obetydlig del av de enorma rikedomar som de stora företagsgrupperna har ackumulerat skulle göra det möjligt för dessa fattiga länder att ta sig ur misären, men så länge man inte vågar angripa dessa stora kapitalistiska grupper, döljer man bara problemen.
