# ID: svediakorp-gov396768
# author: Junker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det kan inte upprepas ofta nog: Loméavtalet utgör sedan 1975 en viktig stöttepelare för det europeiska utvecklingssamarbetet och innehar i många hänseenden en pilotfunktion.
I och med principen om partnerskap och paritet liksom att parlamentet har sällskap av den gemensamma församlingen är detta en världsmodell.
Lämpligt till jubileumsåret då vi får fira det 25-åriga Lomésamarbetet står vi inför att sluta ett nytt och mer utvecklat partnerskapsavtal som på bägge sidor också ger den gemensamma församlingen högre anseende som en äkta parlamentarisk församling.
Därför vill jag vid en tillbakablick inte inskränka mig till år 1999; det har föredraganden, Corrie, tagit ställning till på ett utomordentligt sätt.
Mycket av det som berör oss i dag är resultatet av grundläggande omvandlingsprocesser i alla delar av världen sedan slutet av 80-talet.
Detta har skakat om ordentligt även i U-länderna.
Efterskalven håller i sig.
AVS-samarbetet är en dynamisk process.
Från Lomé I till Lomé VI har det skett ständiga förbättringar av avtalsinnehållet.
Samtidigt har antalet partnerstater nu ökat väsentligt till 71.
I synnerhet har utvidgningen kring Namibia och Sydafrika starkt berört alla som varit engagerade i frågan.
Nu har Kuba precis knackat på dörren, och om Kuba tas upp i AVS-EU: s gemensamma församling innebär det ett steg som får många konsekvenser och som inte heller låter sig tas utan förändringsprocesser på Kuba självt.
AVS-samarbetet förblir alltså högst spännande, inte bara på grund av de nya accentueringarna i det nya avtalet.
Fattigdomsbekämpning samt stödet till en hållbar ekonomisk, kulturell och social utveckling är viktiga målsättningar i arbetet med att i AVS-länderna bygga upp demokratiska samhällen som bygger på respekten av de mänskliga rättigheterna.
Detta inbegriper ett stärkande av de demokratiska institutionerna.
Här vittnar den gemensamma församlingens historia på ett imponerande sätt om en positiv utveckling.
Om det tidigare huvudsakligen var regeringsmedlemmar respektive regeringstjänstemän eller ambassadörer som satt kring bordet från AVS-ländernas sida så är våra samtalspartner i dag åtminstone till tre fjärdedelar valda företrädare från parlamenten.
Vi borde ställa till med en stor fest när det nu snart blir 100 procent, vilket ju är avsikten med det nya avtalet.
De fortskridande demokratiseringsprocesserna, som i motsats till de olika krisbildningarna i stor utsträckning löper obemärkt, uppmärksammas tyvärr alltför litet.
En specialitet i det multilaterala AVS-samarbetet är det regionala samarbetet respektive integrationen.
En önskning på Europaparlamentets långa önskelista kommer att uppfyllas: Den gemensamma församlingen kommer inom kort även att kunna hålla regionala sammanträden.
Detta har vi redan hört.
Ett starkare regionalt samarbete kan hjälpa till att förhindra att det bryter ut etniskt, ekonomiskt, socialt eller religiöst betingade konflikter, alltså ha en preventiv verkan.
Av samma anledning har Europaparlamentet sedan gammalt propagerat för att det civila samhället skall vara delaktigt i beslutsprocesserna liksom i ledningen för samarbetet samt framhävt betydelsen av ett decentraliserat samarbete.
De förstärkta kontakterna mellan den gemensamma församlingen och arbetsmarknadens parter som planeras i det nya avtalet är ytterligare ett steg i rätt riktning.
Återstår ett uns av motstånd i och med att den europeiska utvecklingsfonden fortfarande inte har lagts in i den europeiska budgeten.
Jag hoppas att det inte skall behöva ta ytterligare 25 år innan vi äntligen når resultat även här.
