# ID: svediakorp-gov396765
# author: Corrie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,264
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


(PPE-DE), föredragande.- (EN) Herr talman!
Jag hade hoppats på att få presentera denna rapport klockan nio på morgonen i stället för klockan nio på kvällen.
Jag hoppas att antalet ledamöter i kammaren inte är en indikation på intresset för vårt utvecklingsarbete med utomeuropeiska länder.
Det är hur som helst det normala förfarandet att rapporten om AVS-EU: s församlings verksamhet presenteras för ledamöterna i detta parlament, och jag har den angenäma uppgiften att göra det i kväll.
Återigen kan jag rapportera att två mycket framgångsrika sammanträden har ägt rum, ett i Strasbourg och ett i Nassau.
På många sätt utgjorde detta slutet på en gammal era och början på en ny.
AVS-EU: s gemensamma församling är en unik organisation i världspolitiken.
Var annars möts 86 nationer för att diskutera frågor av ömsesidigt intresse?
Sammanträdet i Strasbourg var det sista som leddes av Lord Plumb.
Med anledning av det enorma arbete som han har utfört under en svår period, utsåg den gemensamma församlingens presidium i Nassau honom till hedersordförande, och vi önskar honom all lycka efter hans pensionering.
De två sammanträdena har dominerats av förhandlingarna om en förnyelse av Lomékonventionen, och jag ser fram emot undertecknandet av en ny konvention och dess snabba ratificering av alla de berörda länderna.
Jag kommer ihåg att kommissionär Marin, vid den senaste delrevideringen då jag var föredragande, sade att den revideringen skulle bli den sista.
Men, han hade fel, och jag vill berömma Philip Lowe och hans lag, som har arbetat så framgångsrikt bakom scenen för att få till stånd en ny konvention under mycket besvärliga omständigheter.
Jag blev också mycket glad över att höra rapporten i förmiddags från kommissionär Nielson, som har arbetat outtröttligt för att utgången av förhandlingarna skulle bli den rätta.
Jag vill berömma honom särskilt för hans framgång.
Jag vill även berömma Kinnock och hennes arbetsgrupp för den enorma mängd arbete som de har lagt ned på Lomés framtid.
Jag är ganska säker på att Kinnocks rapport liksom rapporten om regionalt samarbete och integrering har haft stor betydelse för utgången av dessa förhandlingar.
Jag tackar även arbetsgrupperna för små östater och för klimatförändringar liksom gruppen för uppföljning av fisket för deras enastående rapporter.
Vi har haft frågestunder med rådet och kommissionen och med AVS-rådet, och jag skulle vilja tacka dessa institutioner för det intresse som de har visat för vårt arbete.
Det huvudsakliga målet med vårt arbete vid båda sammanträden gällde bekämpningen av fattigdomen.
I den antagna resolutionen gick man så långt som till att säga att fattigdom är liktydigt med en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
I resolutionen betonades också betydelsen av att avskaffa ojämlikheter mellan könen, och när jag reser genom Afrika och ser det arbete som har utförts av kvinnor, önskar jag bara att det fanns fler kvinnor på högre regeringsposter och i presidentämbetet.
Vi skulle då kunna få se ett slut på en del av det bedrägeri, den korruption och den misshushållning som tycks vara endemisk i vissa länder och som måste stoppas.
Vi hade, som vanligt, många debatter om länder där det råder krigstillstånd.
Jag besökte Etiopien och Eritrea för att få förstahandsinformation.
Afrikanska enhetsorganisationen gör sitt bästa för att förhandla fram ett fredsavtal där.
Men Etiopien kräver fortfarande att vissa frågor skall klargöras, och den humanitära situationen i de båda länderna är allvarlig.
Vi blev i Nassau mycket glada över att höra att ett handelsavtal kan slutas med Sydafrika efter fyra års förhandlingar.
Detta belyser problemen med samstämmighet mellan EU och utvecklingsnationerna, något som fick sitt yttersta uttryck vid WTO-förhandlingarna i Seattle.
Det krävs mycket arbete för att övertyga utvecklingsnationerna om fördelarna med globalisering och världsomfattande frihandelsavtal.
I Nassau hade vi två intressanta debatter om Östtimor och Kuba.
Kuba har observatörsstatus, men jag förstår att landet nu har visat en vilja att ansluta sig till AVS.
Alla nationer som är belägna inom AVS-territoriets gränser och som kan leva upp till kraven på demokrati, mänskliga rättigheter, förvaltning av den offentliga verksamheten samt ett självständigt domstolsväsen är, är jag säker på, välkomna.
Jag avvaktar med intresse utvecklingen på Kuba.
När Dalmau, Kubas vice utrikesminister, talade inför församlingen, tvekade han inte att visa vilka känslor han hyste.
Angående Östtimor höll Da Costa, från Timors nationella motståndsråd, ett mycket rörande tal, i vilket han antydde att även Östtimor skulle vilja gå med i AVS när det blir en stat med en regering.
Vi måste ge dem allt vårt stöd för att nå det målet.
Mänskliga rättigheter är en så viktig fråga inom AVS-EU: s gemensamma församling att man har utnämnt gemensamma vice ordförande med särskilt ansvar för att på nära håll övervaka de mänskliga rättigheterna och rapportera till församlingen.
Ett antal fall har belysts, inklusive frågan om barnsoldater i Sudan, där många barn har blivit bortrövade från grannländerna.
Jag hade äran att bli vald till europeisk vice ordförande i inledningen av denna femte period, och Clair från Mauritius är AVS-ländernas nye vice ordförande.
Jag skulle vilja se ett antal förändringar i vår församling, särskilt efter undertecknandet av den nya konventionen i maj.
Vi måste få till stånd större jämlikhet mellan våra AVS-partner och våra europeiska medlemmar, och jag vill få ett slut på " de och vi " syndromet.
För det första skulle jag vilja se en gemensam parlamentarisk församling med valda ledamöter från AVS-länderna, i stället för att ambassadörer eller regeringsministrar sitter där som delegater.
Detta är, tror jag, den nya konventionen.
För det andra medges enligt den nya konventionen regionala församlingar i de sex regionerna, vilket skulle göra det möjligt för oss att vara mycket mer precisa i vårt arbete.
Dessa församlingar skulle rapportera till den gemensamma församlingen.
Vi hade en regional debatt i Nassau i Karibien, och den var utomordentligt produktiv.
Vi skall även hålla en debatt i Abuja i Västafrika.
Jag vill att församlingen skall upphöra med att vara enbart ett samtalsforum och i stället bli ett aktionsforum för förbättring av situationen för alla människor i utvecklingsländerna.
Jag vill att det civila samhället skall ges en högre röst.
Men för att det skall kunna göras, måste vi få ett slut på korruptionen, och vi måste angripa problemet rakt på sak.
Vi måste belöna de nationer som anstränger sig för att leva efter reglerna om god förvaltning av den offentliga verksamheten.
På samma gång bör vi slå ned hårt på dem som är korrupta eller vars författningar inte tillåter de pluralistiska regeringar som vi kräver.
Resultatet i Zimbabwe gör mig mycket glad.
De europeiska skattebetalarna kommer inte längre att acceptera att deras skattepengar används på ett otillbörligt sätt.
En ny vind av förändring måste blåsa över Afrika, och nya normer måste ställas upp och följas.
Den gemensamma församlingen bör spela en ledande roll när det gäller att övervaka tillämpningen av en god förvaltning av offentlig verksamhet, mänskliga rättigheter och demokrati i samarbete med kommissionen.
Jag tror att EU: s och AVS-ländernas valda delegater som likvärdiga partner klarar den uppgiften.
Jag ber att detta betänkande skall antas.
(Applåder)
