# ID: svediakorp-gov396687
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,089
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka så hjärtligt för debatten som jag på det stora hela uppfattar som en uppmuntrande och stödjande debatt som visar att det i kammaren råder stor enighet i medlemsstaternas politik och även i kommissionens.
Men jag vill gärna komma med ytterligare ett par klarlägganden som har efterfrågats.
För det första det som gäller ärendet med rubrikerna 4 och 7.
Det är mycket enkelt: I Berlin har det, i samband med det stora Agenda 2000-paketet, upprättats en särskild rubrik för de öst- och centraleuropeiska kandidatländer som befinner sig i en omvandlingsprocess, nämligen just den berömda rubrik 7, och då endast för dessa länder.
Malta, Cypern och Turkiet räknade man inte med då.
Fru Schroedter betecknade detta som en brist på samstämmighet.
Kanske skulle ni någon gång behöva fråga den dåvarande rådsordföranden, som ju inte är er så främmande, om hur denna som ni förmodar brist på samstämmighet har uppstått.
Även jag var i någon mån inblandad.
Jag tror inte att det är så, utan orsaken till beslutet var att man ville ha ett särskilt instrument för de öst- och centraleuropeiska staterna, vilka det ställs andra krav på under medlemskapsprocessen än på Malta och Cypern.
Likväl har jag sagt att jag förstår de argument som framförs här, och kommissionen kommer att bemöda sig om att ta hänsyn till dessa önskemål, men när det nu är Agenda 2000 och den budgetplanen det handlar om kan vi inte göra så utan att ändra i denna budgetplan.
Hittills har detta förstås inte alls varit möjligt.
Ett klarläggande: Om vi flyttar över det från rubrik 4 till rubrik 7 påverkas inte helhetsbalansen i budgeten.
Om vi gör det skulle rubrik 7 ökas och rubrik 4 minskas med motsvarande belopp.
Föreställningen om att man däremot skulle kunna lägga till det under rubrik 7 och låta rubrik 4 stå som den är går inte att genomföra.
Inte heller parlamentet kan göra av med pengar som man inte har, åtminstone inte så länge vi saknar en press stående i källaren att trycka eurosedlar med!
När det då gäller fredsprocessen på Cypern och kopplingen till medlemskapsförhandlingarna så vill jag upprepa att det alltid har varit så att medlemskapsförhandlingarna har stått i direkt samband med processen.
Det har alltid varit så att kommissionen och rådet har arbetat för att förmå de båda förbunden på Cypern att delta i gemensamma projekt.
Det har hittills - som ni vet - inte lyckats, och man har frågat mig om det nu finns några signaler.
Fru Rothe, jag kan uttrycka det så: Jag är övertygad om att ramvillkoren för att uppnå dylika samförstånd har förbättrats väsentligt.
Något accepterande har jag för ögonblicket inte fått.
Det förväntar jag mig inte heller innan vi har gått in i direkta samtal.
Sådana kommer först något senare.
Ramvillkoren har förändrats genom att en hel rad saker som hittills har varit omöjliga nu har gjorts möjliga genom Helsingfors-besluten, men framför allt förstås genom att deltagarnas politiska strategier har genomgått genomgripande förändringar.
Jag har alltid tyckt att den gamla linjen som går ut på att Cypern under alla omständigheter skall upptas först när den politiska konflikten har lösts, att den linjen har en svag punkt, nämligen att den inte är någon övertygande sporre för den turkiska gemenskapen på Cypern att verkligen delta, för enligt denna strategi behövde den turkiska gemenskapen ju inte göra något annat än att luta sig tillbaka och vänta.
Ett medlemskap för Cypern hade då inte blivit aktuellt.
Nu måste de allvarligt räkna med risken att integrerandet av Cypern i Europeiska unionen fullbordas, med de chanser till välstånd och säkerhet som detta för med sig för den grekiska gemenskapen, medan den turkiska gemenskapen, vars välståndsnivå redan ligger mycket lägre, skulle sjunka ännu mer.
Således är det min fasta övertygelse att sporren till att förbinda medlemskapsprocessen med lösningen på konflikten har blivit väldigt mycket starkare efter Helsingfors.
Det är också den idén som har legat bakom.
Fru Rothe, efter dessa få veckor är det fortfarande för tidigt att komma med en utvärdering.
Jag har dock ingen anledning att tro att den nya linjen kommer att misslyckas.
Det finns ingen anledning till det heller.
Inte heller finns det anledning att säga att vi kommer att klara det, men jag kan verkligen säga rent ut att förutsättningarna för att vi skall komma ett steg vidare har förbättrats väsentligt.
En sista punkt: I samtalen med Turkiet spelar Cypernfrågan naturligtvis en roll.
I mitt möte med den turkiska utrikesministern i Bryssel för några veckor sedan bad jag givetvis Turkiet om en positiv och konstruktiv hållning i frågan.
Jag vill bara påpeka en sak: Vi kan inte vara hundraprocentigt säkra - åtminstone är inte jag det - på att man bara behöver trycka på en knapp i Ankara för att allt skall gå vägen på Cypern!
Så enkelt är det verkligen inte, utan vi kommer att bli tvungna att föra intensiva samtal med bägge gemenskaperna för att förmå dem att nå samförstånd.
Det gör vi, kapitalet och programmen för detta finns redan.
Jag behöver - det vill jag bestämt hävda - den budgetförordning som föreligger för beslut för att vi över huvud taget skall kunna sätta igång.
Budgetförordningen är den rättsliga ramen för att ta itu med de prioriteringar som är planerade i partnerskapen för medlemskap för Malta och Cypern.
Så länge vi inte har den kan jag inte dra igång någonting eftersom jag då saknar det rättsliga underlaget.
Om den beklagade bristen på samstämmighet på något sätt skulle ha med denna punkt att göra så måste jag säga att denna förordning bara är en rättslig ram och ingenting annat.
Arbetet med att fylla ut denna rättsliga ram finner ni i prioriteringarna inom partnerskapsavtalen för medlemskap som förra året beslutades av kommission och råd och som nu tillämpas i planeringen och i projektledningen.
Tvärtom skulle jag säga: Det finns många områden inom den europeiska politiken där man kan klaga på bristande samstämmighet.
I detta fall vill jag dock för kommissionens och rådets räkning göra anspråk på att ha utvecklat en mycket tydlig, öppen och samstämmig politik.
