# ID: svediakorp-gov396678
# author: Rothe (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Först vill jag tacka ordförandeskapet, tjänstgörande rådsordförande Seixas da Costa och kommissionär Verheugen för redogörelserna om Cypern.
Det gläder mig mycket att bägge två har understrukit att Europeiska unionen tänker arbeta hårdare för att få en lösning på Cypernfrågan.
För vi alla vet att det är oacceptabelt att ön har varit delad sedan 1974, att runt 38 procent av Cypern har varit ockuperat av Turkiet i mer än 26 år.
I det förgångna har alla försök att finna en fredlig lösning på Cyperns problem strandat på den turkiska sidans orubbliga hållning samt på den turkcypriotiska ledningen.
Men jag tror, vilket också blev tydligt i era ord, att vi nu i början av detta år 2000 möjligtvis har fått en ny situation och att vi eventuellt har nya chanser.
För det första ser vi Förenta nationernas nya åtgärder, vilket redan har diskuterats; vi ser nya åtgärder från USA: s regering, vi ser ett tydligt närmande mellan Turkiet och Grekland.
Men i synnerhet efter rådets beslut i Helsingfors tror jag att man kan vänta sig ett genombrott.
I Helsingfors upptog unionen Turkiet i kretsen av kandidatländer.
Samtidigt beslutades det att lösningen på Cypernfrågan inte är något villkor för att Cypern skall kunna gå med i unionen, vilket egentligen - kollegan Poos poängterar detta - var ett klart ställningstagande från unionen och från parlamentet, vilket också har bekräftats i olika resolutioner.
Turkiet vet alltså utan tvivel från Helsingfors att de inte har någon vetorätt i fråga om Cyperns medlemskap och att deras fortsatta fördjupande av förbindelserna till Europeiska unionen är nära förbundet med lösningen på Cypernfrågan.
Därför får man verkligen hoppas att några kloka politiker i Ankara ser den chans som ett slut på den turkiska ockupationen av Cypern innebär för Turkiet självt.
Jag hoppas verkligen att - som det har sagts här - detta chansernas eller möjligheternas fönster verkligen ställs på vid gavel och att även företrädare för rådet och kommissionen arbetar vidare i denna riktning i Ankara.
Men i motsats till Frassoni anser jag inte att Cypernfrågan endast är en fråga för folkgemenskaperna, utan i allt väsentligt en fråga för den turkiska politiken.
Jag tror att vi kan utgå ifrån att Cyperns process mot ett medlemskap i EU inte kan avbrytas.
Och vi hoppas alla att det skall bli ett förenat Cypern som går med.
Därför har jag en fråga om ett klarläggande till er, herr ordförande: Ni talade om deltagandet från den turkcypriotiska sidan.
Finns det någon form av signaler om att den turkcypriotiska sidan kommer att gå med på den cypriotiska regeringens eller Europeiska kommissionens anbud och att man kommer att vilja anta erbjudandet om att delta i samtalen?
Vad gäller den andra punkten: Det gläder mig mycket att vi utifrån Brokbetänkandet - och hjärtligt tack för betänkandet, herr föredragande - denna vecka också tar itu med de finansiella aspekterna på förberedelsestrategin för Cypern och Malta.
För det krävs absolut att det ges finansiell hjälp för anpassningen till det gemensamma regelverket när finansprotokollet för Cypern och Malta har löpt ut.
De två länderna hör helt säkert inte till de fattigaste kandidatländerna.
Men anpassningsåtgärderna är omfattande även för Cypern och Malta.
För anpassningsåtgärderna mellan 1999 och 2002 räknar Cypern med utgifter på runt 850 miljoner euro, vilket motsvarar knappt 12 procent av den egna bruttonationalprodukten.
Därför har utskottet för utrikesfrågor talat för en ökning av det planerade beloppet på 95 miljoner euro.
Och jag hoppas verkligen att vi faktiskt skall ha möjlighet att öka på beloppet.
För cyprioternas skull, de grekiska liksom de turkiska, får man hoppas att väsentligt kapital kan flyta in till de planerade åtgärderna för ett bikommunalt samarbete, vilket kommissionär Verheugen ju nämnde, i syfte att få de båda folkgrupperna att närma sig varandra igen.
Jag har en sista fråga till kommissionär Verheugen: Har ni fått några signaler på att bikommunala kontakter på Cypern har bättre förutsättningar nu än efter Luxemburg?
Där försvann ju möjligheterna i och med förbudet från Denktash.
