# ID: svediakorp-gov396675
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Försöken att frammana en dialog mellan de två cypriotiska parterna under FN: s beskydd erinrar oss om att ockupationen fortfarande pågår 26 år efter den turkiska arméns invasion av ön; på 40 procent av territoriet finns 35 000 soldater, tung militär utrustning och 50 000 kolonisatörer, vilket strider fullständigt med resolutionerna från Förenta nationernas säkerhetsråd i den här frågan.
Vad kan Europeiska unionen göra i det här sammanhanget, något som inte utgör en inblandning i frågor som endast cyprioterna kan avgöra, men som kan främja strävan efter en rättvis och bestående lösning på detta dramatiska problem, ett problem som drabbar ett land som i nästan 30 år har haft förbindelser med Europeiska gemenskapen och som är kallat att integreras i unionen under de kommande åren?
Jag har hört uttalanden och uppfattat en något tvetydig tystnad, bland annat från rådets sida, och det är något som i mina ögon borde klargöras.
Det första som åligger oss tror jag är att erinra om den viktigaste referensen i den här frågan för hela världssamfundet - Förenta nationernas resolutioner.
Enligt säkerhetsrådet bör en lösning på det cypriotiska problemet bestå i en federation med två områden, två samhällen, med andra ord - Verheugen anspelade på detta - en enhetsstat som inbegriper två lokala administrationer som skall företräda de två samhällena.
Suveräniteten, statusen av internationell person och medborgarskapet skall vara enhetligt och denna stat bör demilitariseras.
På så sätt markerar världssamfundet att det inte accepterar ett fullbordat faktum uppnått med våld.
För det andra tror jag att Europeiska unionen vinner på att så långt det är möjligt begränsa tolkningsmöjligheterna av den ståndpunkt som fastställdes av Europeiska rådet i Helsingfors.
Lösningen på det cypriotiska problemet får inte vara en nödvändig förutsättning för Cyperns anslutning till unionen, vilket Poos erinrade om.
Det motsatta alternativet skulle innebära att Turkiet anförtros en sorts vetorätt i fråga om Cyperns anslutning till Europeiska unionen, vilket självklart inte är godtagbart.
För det tredje slutligen: Europeiska rådets ståndpunkt från Helsingfors får i gengäld inte leda till att vi dämpar våra ansträngningar för att lösa det cypriotiska problemet innan landet skall träda in i unionen.
Ur den synvinkeln skänker det andra beslutet från Helsingfors ett nytt ansvar, och samtidigt nya möjligheter, till de 15 EU-medlemmarna - dvs. erkännandet av Turkiets ansökan om medlemskap i unionen.
EU: s dialog med Ankara kan och bör, i mina ögon, avse den fast beslutna viljan att få Turkiet att visa en konstruktiv attityd gentemot dialogen mellan de två cypriotiska samhällena och därmed en respekt för internationell legalitet, vilket skulle kunna mynna ut i ett återförenat Cypern och fred i östra Medelhavsregionen.
