# ID: svediakorp-gov396669
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,458
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade damer och herrar!
Debatten i dag befattar sig med en fråga som är särskilt viktig ur två synvinklar.
Först är det fråga om finansieringen för att Cypern och Malta fullt ut skall kunna omfattas av förberedelsestrategin för medlemskap.
Men det handlar även alldeles särskilt om fredsprocessen på Cypern och därmed även om stabilitet och säkerhet i Medelhavsområdet.
Jag vill inleda med att säga några ord om den budgetförordning som kommissionen lade fram för Cypern och Malta i oktober förra året.
Jag är ytterligt tacksam mot Brok, föredraganden och ordföranden i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, för dennes betänkande, som bildar en utmärkt grund för våra överläggningar i dag.
Vi behöver detta instrument.
Det ersätter de finansprotokoll som löpte ut i slutet av 1999.
Vi behöver dessa instrument för att kunna fullgöra våra finansiella förpliktelser när det gäller förberedelsestrategin för Malta och Cypern.
Jag är mycket tacksam över att parlamentet stöder kommissionen i dess strävan att slutbehandla och godkänna förslaget till förordning så snabbt som möjligt.
Utskottet för utrikesfrågor samt budgetutskottet har lämnat in en rad ändringsförslag.
En del av dem kan kommissionen acceptera.
Det finns två punkter som jag gärna vill yttra mig om, två punkter som jag vet ligger parlamentet särskilt varmt om hjärtat.
Det ena gäller finansieringen som sådan: hur mycket pengar skall vi då alltså egentligen satsa?
Kommissionen kommer att föreslå en finansiering i storleksordningen 95 miljoner euro.
Även rådet har enats om denna siffra.
Jag vet att parlamentet önskar en mer omfattande finansiering, och jag kan också förstå varför.
Tro mig, som ansvarig ledamot av kommissionen skulle även jag gärna ha mer pengar till förfogande för detta ändamål.
Men situationen är nu en gång sådan att man för tillfället inte kan enas om ett högre belopp.
När allt kommer omkring är det ändå budgetmyndigheten som måste fastslå det slutgiltiga beloppet.
Den andra frågan som är av vikt gäller hur de ekonomiska medlen under rubrik 7 i budgeten skall användas.
Detta är ju endast skenbart en teknisk fråga.
I högsta grad är det en politisk fråga.
Jag själv har vid ett annat tillfälle redan sagt att jag anser detta vara en korrekt tanke.
Jag tror mig kunna säga - utan att kommissionen för den skull har träffat en formell överenskommelse - att kommissionen är principiellt beredd att rätta sig efter dessa funderingar.
Beslut om detta kan dock inte fattas i och med denna förordning, utan det blir möjligt först inom ramen för den planerade revideringen av budgetplanen.
Genom förordningen, som sträcker sig över tiden 2000 till 2004, får de båda förhandlande länderna rätt till tekniskt och finansiellt stöd för att införliva gemenskapens regelverk, för att kunna delta i gemenskapsprogram och särskilda inriktningar inom gemenskapen, liksom för att bygga ut kapaciteten inom sina förvaltningar och domstolar.
Av det planerade totalbeloppet på 95 miljoner euro tillfaller 57 miljoner euro Cypern och 38 miljoner euro Malta.
Vad gäller Cypern så omfattar förslaget till förordning även finansieringen av åtgärder som syftar till att stödja försoningen mellan de båda folkgrupperna, nämligen en tredjedel av det totala beloppet.
Jag skall från kommissionens sida se till att programplaneringen av anslagen görs i samklang med prioriteringarna inom partnerskapen för medlemskap redan under de kommande veckorna.
Och nu några korta kommentarer till hur Cypernfrågan har utvecklats efter Europeiska rådet i Helsingfors.
Jag kan helt och fullt sluta upp bakom vad statssekreterare Seixas de Costa har lagt fram på det portugisiska ordförandeskapets vägnar.
Vi har i denna fråga ett nära och bra samarbete.
Unionen har ju alltid sagt att medlemskapsförhandlingarna skall ha en positiv inverkan på lösningen av de politiska problemen på Cypern.
Vi har alltid varit införstådda med, och jag anser definitivt att det är riktigt, att förhandlingarna om lösningen på det politiska problemet skall föras under Förenta nationernas beskydd, och vi har alltid varit eniga om att lösningen fortsättningsvis skall vara en federation mellan två kommuner och två zoner som mål.
Det förblir Europeiska unionens mål att uppta ett förenat Cypern i unionen.
Rådet i Helsingfors har återigen betonat att en lösning på den politiska konflikten skulle underlätta medlemskap för Cypern i Europeiska unionen.
Emellertid, vilket ordförandeskapet redan har redogjort för, har rådet gett uttryck för att detta inte är några villkor för att förhandlingarna skall kunna avslutas.
Ifall en politisk lösning på Cypernfrågan inte har nåtts vid tidpunkten för de avslutade medlemskapsförhandlingarna skall rådet i betraktande av alla då relevanta faktorer fatta beslut om Cyperns inträde i unionen.
Så ser vårt politiska läge ut.
Europarådets beslut i Helsingfors om hur förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet skall gestaltas i framtiden har utvecklat stor dynamik.
Jag vill betona att det är ett flertal politiska processer som löper parallellt och är nära förbundna med varandra.
För det första gäller det förhållandet EU-Turkiet.
För det andra gäller det den fortsatta utvecklingen av de grekisk-turkiska förbindelserna, och det gäller fredsprocessen på Cypern.
Det har redan talats om ett window of opportunity, om möjligheternas fönster, som öppnar sig även till följd av den grekisk-turkiska avspänningen.
Vad kan vi då göra för att utnyttja detta möjligheternas fönster när det gäller problemet på Cypern?
Jag tror att vi till en början måste välja en klok och återhållsam väg.
Om vi går för bryskt fram i den här frågan kommer vi att väcka förväntningar som inte kan infrias, utan jag är för ett förnuftigt agerande som får gå stegvis framåt och som är anpassat efter rådande situation.
Det första vi kan och vill göra är att förstärka dialogen och kommunikationen mellan de båda förbunden på Cypern.
Detta är en reflexion som understöds av våra grekiska och turkiska partner.
Vi vill alltså återuppliva de så kallade bikommunala aktiviteterna, och då framför allt bikommunala aktiviteter unga människor emellan.
Vi skall också i större utsträckning vinnlägga oss om att förbättra informationen om unionens mål till de turkcypriotiska förbunden.
Jag är fast övertygad om att en större förståelse av fördraget, ja större förståelse för vad Europeiska unionen egentligen är och vad den vill, att detta kan bidra till att undanröja rädsla och fördomar.
I mitten av mars kommer jag att resa till Cypern.
Mitt mål kommer att bli att bidra till att övertyga de båda förbunden om fördelen med ett nytt samarbete.
I den nya budgetförordningen har vi återigen avsatt medel för detta ändamål.
Det är inga oansenliga summor.
Det är mycket viktigt att vi vädjar till bägge sidor om att äntligen övervinna skuggorna från det förgångna och steg för steg utveckla en ny form för samarbete och slutligen för samlevnad.
Samtalen inom ramen för Förenta nationerna fördes i New York i december och i Genève i början av februari.
I maj kommer man att gå in i den kanske avgörande tredje rundan.
Förhandlingar skall i praktiken pågå ända tills en lösning har hittats, eller åtminstone tills man har gjort långtgående framsteg i de stora frågor som ordförandeskapet just har redogjort för.
Vad har då kommissionen för roll?
Det är intressant att konstatera att alla inblandade i denna process anser att Europeiska unionens roll är central.
Alla inblandade i processen söker kontakt med och söker samarbete med oss.
Alla inblandade har klart för sig att fredsprocessen och tillämpningen av vårt gemensamma regelverk är oskiljaktigt förbundna med varandra och inte får råka i strid med varandra.
Jag måste säga att även jag sätter utomordentligt stort värde på samarbetet med Förenta nationernas generalsekreterare och dennes särskilda sändebud i ärendet och vågar påstå att det är ett samarbete som förlöper förtroendefullt och friktionsfritt.
Slutsatsen att det har blivit större dynamik i lösningen på Cypernfrågan efter Helsingfors är alltså berättigad.
Mycket längre än så vill jag för ögonblicket inte gå i min bedömning.
Unionens beslut att påbörja medlemskapsförhandlingarna och driva dem i jämn och rask takt, för att därmed även tjäna som katalysator i lösningen på det politiska problemet, är för mig fortfarande den rätta vägen.
Åtminstone ser jag inget på långa vägar förnuftigt alternativ till denna väg och kan därför bara säga att kommissionen kommer att hålla fast vid sin linje att ända till slutet av medlemsförhandlingarna även medverka till att det politiska problemet skall lösas samt att använda själva förhandlingarna om medlemskap som ett viktigt instrument i konfliktlösningen.
