# ID: svediakorp-gov396668
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,454
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kollegor!
I egenskap av Europeiska unionens rådsordförande vill jag informera om de återupptagna cypriotiska förhandlingarna och vad som där skett.
Jag tror att det är uppenbart för oss alla att det som hände i Helsingfors i slutet av förra året och den nya stämningen i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet återspeglar en grundval på gemenskapsplanet som inte kan låta bli att påverkas av förbindelserna mellan de två samfunden på Cypern.
Jag vill också framhålla att i fjol, i början av december, ägde den första förhandlingsrundan rum i New York, förhandlingar som under många år varit avbrutna mellan de båda cypriotiska samfunden på norra och södra delen av ön.
De samtal som fördes var av indirekt natur med medlaren Álvaro de Souto som Förenta nationernas särskilda sändebud.
Nya förhandlingar ägde rum i januari i år, från och med den 31 januari, och en tredje runda beräknas börja den 23 maj i New York.
Möjligheten finns, även om detta på intet vis har bekräftats, att samtalen kan fortgå direkt och fortlöpande fram till september i år.
Det väsentliga i den här diskussionen kan sammanfattas i fyra punkter: Säkerhetsaspekten, regeringsstrukturen, territoriella justeringar samt flykting- och skadeståndsfrågorna som härrör från den situation som uppstod efter öns delning.
Man hade kommit överens om att inkludera andra frågor och därför har företrädaren från öns norra del, Rauf Denktash, föreslagit följande: frågan om suveränitet, förtroendeskapande åtgärder samt frågan om att lyfta embargot på de produkter som kommer från norra delen.
Av de samtal som hittills har förts har i huvudsak följande uppnåtts: man skissar på möjligheten att skapa en direkt informationskanal mellan Europeiska unionen och öns norra del, utan att detta nödvändigtvis betyder att man på det internationella planet erkänner den delen av ön som en juridisk person med syfte att underlätta ett antagande av gemenskapsrätten vid en eventuell anslutning av hela ön, om man under tiden har lyckats finna en global lösning på problemet med öns delning.
Det andra som uppnåtts och som vi anser är betydelsefullt är det uttalande som gjordes av Förenta nationernas generalsekreterare i slutet av andra dagens samtal.
Han menade att om man lyckades lösa problemet globalt så skulle en sådan innebära att norra delen av ön erkänns med sina särdrag.
Detta är den ståndpunkt som generalsekreteraren intog och som vi måste beakta i vår framtida analys.
Man har vissa förväntningar på den tredje förhandlingsrundan tack vare de bakgrundsförslag som håller på att förberedas och där företrädare från Förenta staterna och Förenade kungariket deltar, i första hand när det gäller säkerhetsfrågor och den författningsenliga strukturen, frågor som, för det andra, förmodligen kommer att presenteras av Förenta nationernas generalsekreterare under de här samtalen, något som kommer att inträffa efter de val som förrättas i norra delen av ön den 18 april.
Europeiska unionens portugisiska ordförandeskap följde exemplet från tidigare ordförandeskap och beslutade sig för att utse en företrädare för att hålla kontakt med de parter som är involverade i frågan.
Företrädaren har redan kontaktat parterna och har i nära samarbete med Förenta nationernas generalsekreterare följt arbetet under de olika förhandlingsrundorna.
Det är i första hand vår avsikt att fortsätta profilera Europeiska unionen i den här frågan, i synnerhet när man kan konstatera att Cypern vill ansluta sig till Europeiska unionen medelst ett ganska framfusigt förhandlingsförfarande, något som givetvis väcker förhoppningar och samtidigt avgör om Europeiska unionen skall ha någon roll av betydelse i det här sammanhanget.
Diskussionens inriktning och vårt deltagande i samma diskussion har i huvudsak bestått i att utnyttja ett något lugnare klimat skapat av övertygelsen, något som vi alla delar, att det är nödvändigt att fortsätta förhandla och att fortsatta förhandlingar och bevarad rytm i sig är avgörande för förhoppningen om en slutlig lösning.
Det finns en annan fråga av vikt, jag refererade till den i början av mitt uttalande, som har att göra med Turkiets iver att bidra till förberedelserna för en anslutning av norra delen av ön.
Vi menar att vi inte bara måste läsa Europeiska rådets slutsatser från Helsingfors med viss noggrannhet utan också med försiktighet, samtidigt som vi måste följa det som kan vara de turkiska myndigheternas tillgänglighet för att bidra till att lösa den här frågan.
Jag var själv i Ankara där jag fick tillfälle att tala med premiärminister Bülent Ecevit om detta, och trots det faktum att vi är medvetna om såväl svårigheterna som särdragen och turkarnas överdrivna känslighet i den här frågan, så anser jag att en möjligheternas dörr har öppnats som måste tas tillvara.
Denna möjligheternas dörr behöver en kombination av faktorer, en av dem, och det är ingen mening att dölja det, har att göra med själva dynamiken i förbindelserna mellan Turkiet och Europeiska unionen.
Grundläggande för den här frågans framtid.
Å andra sidan menar vi att det är viktigt att informationsutbytet mellan kommissionen och cyprioterna i norr uppmuntras, utan att, och låt detta klargöras, utan att detta medför något som helst formellt erkännande, vilket fortfarande har att göra med hur Europeiska unionen ställer sig i den här frågan Vi menar dock, och jag tror att även kommissionen har tolkat det så, att hela förfarandet med ett närmande till gemenskapsrätten i riktning mot ett globalt integrationsförfarande av ön inom ramen för Europeiska unionen vid en framtida anslutning, innebär att norra delen av ön, så snart som möjligt, måste involveras samtidigt som Europeiska unionen också måste få tillgång till den information som kan ge substans åt själva anslutningsprojektet i sina bemödanden att utvärdera villkoren för en anslutning.
Å andra sidan innebär det att vi från rådets sida måste se till att kommissionen engagerar sig, vilket också parlamentet kan göra.
Jag tror att vi måste visa kommissionen vårt förtroende när det gäller den roll man skall spela.
Å andra sidan: med hänsyn till hur skickligt, intelligent och kompetent generalsekreteraren har drivit de här förhandlingarna och försökt bidra till en harmonisering av parternas ståndpunkter samt med hänsyn till Förenta nationernas inre struktur så tror jag slutligen, precis som ordförandeskapet, att vi aktivt måste fortsätta att samarbeta med Förenta nationerna.
Som jag inledningsvis sade så kan man konstatera att slutsatserna från det europeiska toppmötet i Helsingfors i december förra året fick ett stort inflytande på utvecklingen av parternas ståndpunkter i förfarandet.
Regeringen i Nicosia sade sig vara nöjd med slutsatserna från Helsingfors, vilka öppnar dörren till en anslutning till Europeiska unionen utan att på förhand ha löst öns delning.
Jag kan emellertid inte låta bli att notera att samma myndigheter är oroade över eventuella påtryckningar för att lösa de frågor som uppstår i och med en delning, frågor som uppenbart kommer att innebära en del eftergifter.
Det här har att göra med den utveckling man kunnat notera när det gäller förflyttning av befolkningen och möjligheten att omorganisera en förflyttning av samma befolkning i fall man når en annan överenskommelse för ön.
Å andra sidan är cyprioter och turkar rädda för att Turkiets kandidatur till Europeiska unionen kan komma att leda till ökad medgörlighet från Ankaras sida i den här frågan, något som inte är lönt att dölja.
Oberoende av om det i de båda gemenskaperna finns en tendens till misstro inför ett sådant närmande, så tror jag att de aspekter som kan få myndigheterna på båda sidor att negativt tolka situationen, också kan vara de grundläggande skälen till förhoppningen om en slutgiltig lösning.
En sådan slutgiltig lösning kommer givetvis att färgas av en av de viktigare händelserna på området under den här perioden, nämligen den synnerligen positiva utvecklingen av förbindelserna mellan Aten och Ankara och den utomordentligt viktiga roll utrikesministrarna här spelade, såväl George Papandreou som den turkiske utrikesministern Ismail Cem.
Vi tror att villkoren för en positiv utveckling har skapats.
Från vår sida, från rådets ordförandeskaps sida, kommer vi att fortsätta att uppmärksamma utvecklingen, vi kommer att fortsätta att samarbeta med generalsekreteraren och med dennes personliga sändebud i den här frågan.
Vi kommer att informera gemenskapsinstitutionerna om vad vi kan göra och vad som skulle kunna göras när det gäller samordning, inte bara på det politiska planet utan också vad kommissionen med sina befogenheter kan åstadkomma inför anslutningsförfarandet, och vi kommer särskilt att berätta om den flexibilitet som parterna visade prov på i den här frågan.
