# ID: svediakorp-gov396661
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I denna debatt handlar det framför allt om förberedelserna inför FN: s årliga session om de mänskliga rättigheterna inom kort och om kommissionens och rådets insatser i det sammanhanget.
Låt mig först och främst säga att jag är mycket nöjd med det som har tagits upp hittills av Patten och av ministern, och jag tycker också att det är positivt att såväl Kina som Kuba tas upp till diskussion.
Kuba är fortfarande den sista diktaturen i Sydamerika, och det får vi inte glömma bort med tanke på all sympati för Kuba som här och där gör sig gällande.
Det är en diktatur och således ingen demokrati.
Jag vill under mina två minuter be om uppmärksamhet för två länder som jag har ett särskilt band till.
Det är i första hand Indonesien.
Vi är naturligtvis mycket glada över att Indonesien har en ny regering och att Wahid och Soekarnopoetri innehar posterna som president och vicepresident.
Vi gläder oss också åt att situationen i Timor sakta men säkert går i rätt riktning.
Men jag vill tala om för er att på Moluckerna, ett område som ligger alldeles ovanför Timor, är våldet fortfarande inte under kontroll.
Där har tusentals dödsoffer krävts under de senaste två åren.
Tiotusentals människor är på flykt.
Man har inte fullständig kontroll över händelserna.
Jag vet att det i morgon eller i övermorgon kommer ett stort program på nederländsk TV där man vädjar om observatörer, bara för att observera precis det som sker där så att det som har skett i varje fall blir registrerat, även för framtiden, för människorättskommissionerna.
Min angelägna vädjan är, och det är också en punkt som ett flertal gånger har fastlagts här i resolutioner: kan ni inte förhandla så att observatörer skickas till Moluckerna?
Tusentals döda, tusentals sårade, tiotusentals på flykt borde väl vara tillräckligt.
Mitt andra land, och där kommer jag att fatta mig mycket kort, för Patten känner till det mycket väl, är Burma.
Det kan ändå inte gå för sig att vi tiger om Burma.
Jag har en känsla av att det landet sakta men säkert faller i glömska.
Sedan tio år tillbaka finns där en vald president som sitter i husarrest.
Sedan tio år tillbaka fungerar inte parlamentet längre.
Otaliga parlamentsledamöter har dödats eller flytt, och det är bara några enstaka som bor kvar i Burma.
Det finns hundratusentals flyktingar från Burma i Thailand och Indien, och ändå verkar det som om landet inte längre får någon uppmärksamhet.
Jag anser, i synnerhet i förlängningen av vändningen i Indonesien, att även Burma återigen måste sättas upp på dagordningen.
Det går ju inte för sig att Aung San Sui Kyi känner sig helt lämnad i sticket, även av Europa.
Min vädjan är egentligen att även det landet på nytt skall sättas högt upp på dagordningen.
