# ID: svediakorp-gov396656
# author: Gollnisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 815
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vad krävs det för att diskussionen om de mänskliga rättigheterna skall bli någonting annat än vad den är i dag: ett ideologiskt instrument som medverkar till folkens träldom och inte till människors frihet?
Vi måste först och främst gå tillbaka - bortom människan själv, som inte är universums härskare - till källan för all verklig rätt och civilisationens grundläggande värden, förutan vilka de eviga kraven på rättigheter alltid slutar i tyranni, i blodigt tyranni.
Med hela den europeiska antika och medeltida traditionen måste vi gå tillbaka till universums naturliga ordning, dvs. skapelsen, och antagligen bortom den, till skaparens planer.
Då skulle vi bli varse att barnets rättigheter endast respekteras inom en riktig familj, att arbetarens rättigheter endast respekteras inom ekonomins mellanled, som man nyss har förstört, och att medborgarens rättigheter endast respekteras inom suveräna nationer.
För det andra krävs det att doktrinen om de mänskliga rättigheterna inte längre instrumentaliseras, på det sätt som sker i dag, till en ideologisk krigsmaskin i händerna på en exklusiv elit som tillskansar sig rätten att ensidigt förordna om vem som företräder de mänskliga rättigheterna och vem som står utanför deras sfär, vilket gör att de kan förneka all legitimitet och, vid behov, all frihet för dem som den likriktade tanken har pekat ut som politiskt inkorrekta.
Ingen frihet för frihetens fiender, det sade företrädarna för det revolutionära skräckväldet för 200 år sedan, den revolution som tyvärr blev en förebild för alla moderna former av totalitarism.
Inga mänskliga rättigheter för de mänskliga rättigheternas fiender, det säger i dag de som lovprisar den nya världsordningen, de som nästan helt och hållet regerar finansiella sammanslutningar, internationella institutioner, nätverk på medie- och kulturområdet, pedagogiska institutioner och jag vet inte allt.
Vad återstår till exempel av österrikarens rätt att fritt välja sitt öde, om hans val dikteras av dem som i hans ställe beslutar om vad som är passande eller inte passande att göra, och om hans ledare - valda genom en legal och legitim process - tas emot på ett förolämpande sätt, som när de nyligen togs emot av er, herr rådsordförande, herr minister från Portugal.
Jag vet inte om han är här för att lyssna på mig.
Vad återstår det av de mänskliga rättigheterna för dem som sympatiserar med partiet Vlaamsblok, ett av de största partierna i den flamländska regionen, om det belgiska parlamentet i morgon antar det osannolika, ovärdiga och vanhedrande lagförslag som kommer från dess huvudsakliga politiska konkurrent, partiet Volksunie, ett förslag som endast syftar till att tillintetgöra rivalen?
Vad återstår av rätten till en kritisk granskning av vår historia, när författare och utgivare förföljs, vilket hände så sent som i går i appellationsdomstolen i min stad Lyon, då den unge historikern Jean Plantin utsattes för absurda, arroganta och kränkande anklagelser från generaladvokaten Jean-Olivier Viout, ett belåtet uttryck för den likriktade tanken och intellektuell konformism?
Vilken märklig uppfattning om de mänskliga rättigheterna är inte detta: att svekfullt förväxla fredlig patriotism med krigisk nationalism; legitima protester mot invandringspolitiken med jag vet inte vilken typ av främlingsfientlighet, och det nödvändiga försvaret av identiteter med rasism!
Vilka mänskliga rättigheter har de miljoner fransmän som röstar på Nationella fronten, människor som har berövats alla sina politiska företrädare och som dagligen svärtas ned, till exempel i måndags i den statstelevision som de tvingas betala för via skattsedeln, då ett rättframt men med rätta förbittrat uttalande av en av våra kolleger, Le Pen, får tjäna som förevändning för orättfärdiga fördömanden - vilket utgör ett brott mot lagen, ett brott mot rättvisan, rättrådigheten och moralen - och då man i dag, i strid med de allra tydligaste föreskrifter, gör anspråk på att beröva denne företrädare det mandat han har erhållit genom miljoner medborgares röster, och inte genom maktens favör.
Kort sagt, mina kära kolleger, jag kommer att tro på era tal om de mänskliga rättigheterna i Europa när ni tillerkänner era politiska motståndare samma rättigheter som ni beviljar er själva.
Jag kommer att tro på ert tal om de mänskliga rättigheterna i Kina när ni pekar ut den verkliga orsaken till det onda, dvs. kommunismen.
Lyssna till Solsjenitsyns mäktiga röst i hans brev till amerikanerna; den främsta orsaken till västländernas svaghet ligger enligt honom i en sjukligt uppförstorad lagstadgad individualism, en individualism som långtifrån tillåter enskilda människor att utvecklas, utan i stället banar vägen för en kommande diktatur.
Och det kommer att bli den värsta av diktaturer, eftersom de förslavade inte ens kommer att vara medvetna om sin fasansfulla träldom.
