# ID: svediakorp-gov396634
# author: Marset Campos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 328
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Vi har blivit vittnen till hur ett betänkande som värnar om Europas vattenkvalitet förvandlas till ett instrument i ett handelskrig.
Vi är alla överens om att vattenkvaliteten är att betrakta som ett mycket viktigt mål, särskilt med tanke på de ofördelaktiga konsekvenser som utvecklingen av modellen för en snabb industriell tillväxt har fått för naturen.
Det är uppenbart att resultatet av denna modell i form av privata vinster har varit olycksbringande, och därför är principen om att förorenaren betalar lämplig för att ta itu med de konsekvenserna.
Men bortom dessa principer ligger synen på vattnet som en gemensam resurs som inte kan underkastas marknadens regler.
Något överraskande, och förmodligen med goda intentioner, har det ekologiska målet förvandlats till ett instrument i ett handelskrig genom att konsumenterna, i synnerhet inom jordbrukssektorn, har fått stå för samtliga kostnader i samband med installationerna och standardanpassningen av dessa.
Sanningen är den att vattnet har blivit ytterligare en handelsvara som är underkastad marknadslagarna.
Det innebär en fullbordad tillämpning av den nyliberala modell som härskar på vattenområdet.
När ingen åtskillnad görs mellan länder och regioner där tillgången på vatten är riklig och inte utgör något problem och regioner där torkan och den låga nederbörden förvandlar vattnet till en knapp resurs som omintetgör möjligheterna till minsta ekonomiska och sociala utveckling, då förstörs den ekologiska principen och vattnet förvandlas till ett kastvapen.
På samma sätt är det ganska ironiskt att möjligheterna försvåras att dela denna resurs som det är så ont om i vissa områden, genom att de som bor i regioner med rikligt med vatten råder invånarna i områden med torka att spara på vattnet.
På grund av denna brist på lyhördhet och solidaritet har jag, som ledamot från en av de torra jordbruksområdena vid Medelhavet men med erfarenheter från områden som Murcia, tvingats att rösta i enlighet med denna framställning.
