# ID: svediakorp-gov396624
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Det är lyckosamt att Europaparlamentet fullföljer sina initiativ i fråga om bekämpning av diskriminering och ojämlikhet.
De fyra områden som omfattas av Equal-programmet - anställbarhet, företagaranda, anpassningsförmåga och lika möjligheter för kvinnor och män - tycks vara mycket lämpliga.
Men detta betänkande, som förmodligen motiveras av de allra bästa avsikter, går här och var i en riktning som förefaller ytterst riskfylld, då det tenderar att sudda ut begreppen om medborgarskap och legala förhållanden samt skapa en gemensam rätt utifrån en mängd undantag, som en grundval för gemenskapens reflektionsarbete.
Visserligen kan man inte annat än godkänna beslutet att vidta specifika åtgärder för att utrota alla de former av diskriminering på arbetsmarknaden som kan drabba asylsökande, som definitionsmässigt redan är hårt drabbade av sitt öde, men vi måste ändå hålla oss till en juridisk tolkning av detta begrepp, i klartext: det finns all anledning att hjälpa vederbörligen erkända asylsökande som befinner sig i en legal situation, men det förhåller sig på ett helt annat sätt med de många kategorier som räknas upp i betänkandet - personer vars ärende är under handläggning, flyktingar med tillfälligt skydd eller personer som nekas flyktingstatus och som riskerar att sändas tillbaka - för vilka betänkandet föreskriver ett identiskt stöd.
Men de stödåtgärder som föreskrivs i betänkandet riskerar - eftersom definitionerna är hårfina - olyckligt nog att utsträckas till fler grupper: asylsökande givetvis, men också asylsökande vilkas ärende är under behandling och slutligen asylsökande som nekas flyktingstatus och som hotas av utvisning.
Dessa skall enligt betänkandet kunna dra nytta av detta åtgärdspaket, samtidigt som deras förhållanden borde, åtminstone vad gäller de sistnämnda, undanta dem från en integrationspolitik i en gemenskap som inte betraktar deras närvaro som legitim och regelmässig - för vad är en asylsökande som nekas flyktingstatus och hotas av utvisning, om inte en invandrare som lever under illegala förhållanden?
En sådan signal skulle, avsiktligt eller ej, starkt uppmuntra invandringen, eftersom en ansökan om asyl, beviljad eller inte, skulle vara tillräckligt för att motivera en hel rad stödåtgärder som syftar till att integrera dem på ett varaktigt sätt i arbetsvärlden, i en allmän miljö präglad av brist och där de som lever under legala förhållanden, den utländska eller den inhemska befolkningen, skoningslöst konfronteras med arbetslöshetsproblemet.
Trots de allmänna riktlinjerna, som man bara kan stämma in i, var det därför inte tänkbart för mig att sluta upp kring ett betänkande som i sig bär på ett frö till ett nytt angrepp på begreppen medborgarskap och republikansk legalitet, begrepp som jag anser vara särskilt viktiga.
Betänkande (A5-0027 / 2000) av Lieneman
