# ID: svediakorp-gov396589
# author: Amado (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Herr talman!
För att sammanfatta det sagda skulle jag vilja tydliggöra tre viktiga aspekter i den här debatten.
För det första så kan man rent allmänt säga att det som tagits upp i anförandena är idén om att globaliseringen accentuerar den regionala obalansen och de sociala orättvisorna samt ökar fattigdomen, vilket innebär att något måste göras, annars kommer spänningarna att öka och konflikter uppstå som riskerar freden och den internationella stabiliteten.
För det andra så vore det viktigt att i ett sådant perspektiv se utvecklingspolitiken i en annan synvinkel.
Rollen som den som skall rätta till obalans eller minska orättvisor kanske måste omvärderas.
Det var viktigt att Europeiska unionens roll i den internationella utvecklingspolitiken av alla ansågs vara betydelsefull.
Alla var överens om att Europeiska unionen skulle spela en mera aktiv och ledande roll i den internationella utvecklingspolitiken, men för att göra detta måste man stärka samstämmigheten mellan de olika politikområden som konkurrerar om utvecklingsmålen.
Jag tycker också att det i några anföranden framkom väldigt klart att ansvaret för samstämmigheten mellan olika politikområden inom Europeiska unionen varken tillkommer rådet, kommissionen eller parlamentet ensamt.
Tvärtom bör det vara ett samordnat arbete där eftertanke och lagstiftande och institutionella förberedelser sker i kommissionen eller i rådet och ibland till och med i Europaparlamentet, där för övrigt en del ledamöter redan har lagt fram förslag, som till exempel inrättandet av en kontrollmyndighet eller en arbetsgrupp som skall följa olika politikområden när det gäller utvecklingspolitiken.
Avslutningsvis vill jag påpeka att det också är viktigt att notera att vi måste omvärdera utvecklingspolitiken inom ramen för Europeiska unionens politikområden, särskilt beträffande utrikespolitiken, vilket är en av de frågor som portugisiska ordförandeskapet har prioriterat i sitt program.
Vi menar att detta är absolut nödvändigt.
Vi kommer inte att kunna vidta några logiska åtgärder för att uppnå samstämmighet mellan olika politikområden, om vi inte kan ge utvecklingspolitiken de instrument som behövs för fastställandet av de principer och värderingar som ger Europa dess form i det internationella systemet.
Därför måste vi kanske, som jag tidigare nämnde, byta världsbild och lämna den postkoloniala bakom oss och anamma ett mera europeisk sätt att se på utvecklingspolitiken.
Jag menar (och även andra noterade detta i sina anföranden) att antagandet av en ny konvention som kan ersätta Lomékonventionen är ett viktigt reforminstrument och ger ny dynamik åt samtalen med denna viktiga grupp av länder i söder i ett läge när det är viktigt att registrera instabiliteten i de internationella förhandlingar som ägde rum under första förhandlingsrundan i Seattle.
