# ID: svediakorp-gov396588
# author: Coûteaux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 565
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
På det hela taget verkar det finnas goda avsikter bakom denna text, men vi har ändå inte röstat för den i utskottet och vi kommer inte heller att rösta för den i plenarkammaren.
Det finns två skäl till detta, vilket för övrigt fick oss att lämna in några ändringsförslag som jag skulle vilja utveckla mycket kort.
För det första vill utskottet för utveckling och samarbete att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) överförs till gemenskapspelaren, vilket uppenbart är fel väg att gå.
I våra ögon är samarbetet en mellanstatlig verksamhet, och bör så förbli.
I samband med att Europa är i färd med att förbereda en utvidgning skulle ett införlivande av EUF tillåta vissa att med lätthet dölja deras brist på engagemang bakom den mur som utgörs av gemenskapens budget.
Men då räknar man inte med att vi på så sätt kullkastar ett fruktbart och löftesrikt sätt att ansluta våra partner i Syd till vår samarbetspolitik.
Slutligen har kommissionen nyligen, Maes erinrade lämpligt nog om detta, visat vilka svårigheter som uppstår när den i öppenhet skall förvalta de medel som anslagits till programmen för utveckling och humanitärt bistånd.
Man kan fråga sig varför man skulle skapa ytterligare svårigheter.
För det andra är det för oss mycket beklagligt att man i betänkandet av Corrie nämner handels- och samarbetsavtalet med Sydafrika.
När allt kommer omkring är detta avtal ett praktexempel på den amatördiplomati som Europeiska kommissionen ägnar sig åt, och det i allt större utsträckning.
Man kan med bestörtning konstatera att unionen har kunnat förhandla fram ett avtal för sina medlemsstater, där man utan omsvep ger kommissionen fria händer i fråga om en central del.
Det är än mer skandalöst att rådet har låtit detta ske, så att säga " i förbigående ".
I dag befinner vi oss alltså i en absurd situation, som innebär att vi har försatt oss i ett underläge när vi skall förhandla om så pass vitala aspekter som jordbruks- och vinproduktionen, inom ramen för ett avtal som vi redan har undertecknat.
Den del av avtalet som blockerar förhandlingarna skulle kunna leda till att unionen tvingas ersätta producenter för att sluta framställa sherry, portvin; en hel rad produkter som enligt den internationella handelsrätten är rena piratkopior, och man kan bara föreställa sig de eventuella kostnaderna för ett sådant prejudikat.
Detta är ett bevis, om vi nu behövde få se fler, på att denna omogna diplomati - som inte försvarar något intresse, med undantag för de särintressen som sitter inkilade mellan frihandelns teologi och mer eller mindre vänskapligt sinnade påtryckningsgrupper och icke-statliga organisationer - inte bara är effektiv, utan också farlig.
Slutligen ett par ord om Corriebetänkandets allmänna inriktning.
I dag betraktar teologerna i Genève och Washington den gemensamma församlingen - låt oss inte dölja det - som ett hinder mot en internationell frihandel.
Det här betänkandet erbjöd ett tillfälle att erinra om att vi bör utveckla och stärka vårt samarbete med länderna i Syd, ett originellt och exemplariskt system.
Det var ett tillfälle som inte utnyttjades i Corriebetänkandet, och vi måste mot vår vilja utdela vårt straff för det faktum att betänkandet är bortkastat på denna punkt.
