# ID: svediakorp-gov396586
# author: Van Orden (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 331
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under de senaste dagarna har vi hört vackra ord om behovet av större samstämmighet, samordning och effektivitet i gemenskapens och medlemsstaternas externa biståndsprogram.
Det finns ett relativt litet verksamhetsområde som är enormt synligt för allmänheten och som skulle vara ett avgörande prov på unionens förmåga att matcha ord och handling.
Jag syftar på den fortgående tragedin med antipersonella landminor, som utgör ett hinder för så många utvecklingsprogram, för återuppbyggnader efter konflikter och som förstör livet för många av de mest utsatta människorna i några av världens fattigaste delar, särskilt i utvecklingsländer.
Under de senaste åren har gemenskapen lagt ned omkring 200 miljoner euro på minröjning, hjälp till offer och sammanhörande verksamheter.
Medlemsstaterna har lagt ned liknande summor.
Men det finns fortfarande en enorm ineffektivitet och en brist på vilja att genomföra en strategi som har överkommits med andra medlemmar av det internationella samfundet för att överkomma problemet med antipersonella landminor inom en begränsad tidsrymd.
Nielson identifierade problemen med bristen på samordnade åtgärder och behovet av att bättre komplettera medlemsstaterna.
Detta har man talat om i många år.
Kommissionen måste genomföra interna organisatoriska förändringar, stärka samstämmigheten och effektiviteten för sina åtgärder, och det vore önskvärt om så skedde med en på lämpligt sätt finansierad central enhet med ansvar för minpolitiken.
Den skulle även behöva snabbare kontrakts- och tillämpningsförfaranden samt en utökad flerårig budgetpost och en kraftigt förbättrad förvaltning av sina program.
En lämplig mönstring av minåtgärdsprogrammens effektivitet måste genomföras i vart och ett av de länder som är allvarligt drabbade av landminor.
I mina ögon inbegrips i frågan om landminor så många av de svårigheter avseende organisation, förfaranden, ekonomisk förvaltning och funktionsduglighet som har hemsökt kommissionen och unionen.
Hör dessa hemsökelser till det förflutna, eller kommer vi att finna att Europeiska unionen på detta relativt kompakta och begränsade området fortfarande är oförmögen att uppfylla sina ambitioner?
