# ID: svediakorp-gov396585
# author: Purvis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Demonstranterna i Seattle hävdade att frihandeln är dålig för de mindre och de minst utvecklade länderna: de sade att det är någonting som enbart ligger i de rika ländernas egoistiska intressen.
Och ändå kan vi betänka takten för ekonomisk utveckling och takten för minskning av fattigdom i länder som Indien och Tanzania under de 40 eller 50 år som har gått sedan de blev självständiga.
Där resonerade man att protektionism och statliga interventioner skulle bevara arbeten och göra det möjligt för industrin att anpassa sig gradvis och smärtfritt.
Det fungerade inte; fattigdomen blev värre än någonsin.
Medicinen kanske inte smakar så gott på kort sikt, men om man öppnar upp sin ekonomi för konkurrens, såväl inom landet som internationellt, tvingar det fram ett optimalt utnyttjande av resurserna, och det leder till en högre levnadsstandard och livskvalitet på inte alltför lång sikt.
Är inte det den lärdom som man kan dra av Europeiska unionen själv, särskilt av den inre marknaden?
Som Nielson sade, utgör den ett fint exempel för de länder och regioner som strävar efter ökat välstånd.
Men det räcker inte med att predika om frihandelns fördelar för utvecklingsländerna.
Vi måste också leva som vi lär och öka vår egen tillgänglighet för importen från dessa länder.
I parlamentets resolution om WTO-förhandlingarna förordas en öppen importpolitik från EU: s sida.
Denna importpolitik skall avlägsna alla återstående importhinder, tullhinder och kvoter och, något som är lika viktigt, icke-tariffiära hinder, som de exempel Maij-Weggen nämnde i sitt tal - om vi avlägsnade dessa hinder, skulle det göra mer än någon summa utvecklingsbistånd för att säkra den ekonomiska utveckling för utvecklingsländerna som både de och vi önskar.
Det är ganska uppenbart att en brist på samstämmighet mellan utvecklingspolitiken och handelspolitiken försvagar våra ansträngningar på utvecklingsområdet, och den minskar säkerligen också utvecklingsländernas politiska aktning för Europa och våra vackra ord.
