# ID: svediakorp-gov396575
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 553
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också gärna tacka rådet och kommissionen för deras redogörelser och i likhet med andra beklaga att samstämmighetspolitiken inte kommit mer i fokus.
Vi som sitter här i parlamentet tvivlar emellertid inte en sekund på vad som är orsaken till det.
Jag vill därför gärna ta upp något mer allmänt och inleda med ett par, tycker jag själv, beskrivande siffror.
I början av 1800-talet var realinkomsten per invånare i världens rikaste länder tre gånger högre än i de fattigaste länderna; 1900 var den tio gånger högre och 2000 var den 60 gånger högre.
Det finns inga tecken på att denna utveckling kommer att vända; tvärtom ser det ut som vi är inne i en exponentiell kurva som gör skillnaderna ännu större.
Det visar följande siffror: Inkomstklyftan mellan den rikaste och den fattigaste femtedelen var 1960 30: 1, 1990 60: 1 och 1997 74: 1.
Dessa siffror härrör från perioden före Internetrevolutionens början.
Med andra ord: Det behövs enorma framsteg inom utvecklingspolitiken om inte de rika länderna, inklusive EU-länderna, skall bygga upp murar kring sig för att förhindra invandring i stor skala.
I den globala byn kommer de stora skillnaderna i världen inte längre att tolereras av den fattigaste delen av byn.
Vid en eller annan tidpunkt blir det uppror, och det är helt berättigat.
Jag vill därför uppmana rådets ordförandeskap att så snabbt som möjligt inleda den utlovade debatten och framför allt avsluta den, så att vi alla, inklusive Europas medborgare, kan förstå vad globaliseringen innebär och så att vi inser att ett centralt element blir genomgripande åtgärder på utvecklingsområdet vad gäller vårt utvecklingsbistånd och nivån på detta - vi ligger långt från de utlovade 0,7 procent som skall vara ett genomsnitt i EU.
Det kan vara så att andra är värre, men det hjälper inte oss.
Vi skall dock framför allt ge länderna möjlighet att handla med oss.
Såvitt jag hörde - men jag kan ha missat något - nämndes ordet handel över huvud taget inte i rådsordförandens tal.
Till kommissionären vill jag bara säga att jag hoppas det lyckas att få igenom hans förslag i kommissionen och medlemsstaterna, och jag vill också be kommissionären att ge några konkreta exempel på särintressen som inte bara blockerar i kommissionen, utan också i medlemsstaterna.
I övrigt vill jag gärna säga att jag tror att det mest effektiva skulle vara om parlamentet krävde att få ett förslag från både rådet (utvecklingssamarbete) och den kommissionär som är ansvarig för bistånd, så vi kanske fick en utgångspunkt för diskussioner istället för att kräva ett förslag från alla regeringarna och från hela kommissionen - det resulterar knappast i något positivt.
Jag skall avsluta med några ord om Internetrevolutionen.
Precis som kommissionär Liikanen reser runt och säger, så har vi ett försprång på mobilområdet här i Europa.
Låt oss utnyttja detta inte bara till förmån för de egna medborgarna, utan också till nytta för utvecklingsländerna.
Denna teknik möjliggör just de stora framsteg som behövs, och här kan EU bestämma dagordningen, prägla utvecklingen och leva upp till sitt globala ansvar.
