# ID: svediakorp-gov396568
# author: Van den Berg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 826
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade rådsordförande, ärade kommissionär, ärade kolleger!
Helt i min kollega Maij-Weggens anda tror jag att det finns ett stort antal företrädare här som alla verkligen vill ta upp detta ämne.
Vi talar om ett ämne som är av grundläggande betydelse för Europeiska unionen.
Låt mig börja med att mycket exakt ange vad det är vi debatterar här.
Artikel 178, avdelning XX i det konsoliderade Fördraget om Europeiska unionen lyder som följer: " Gemenskapen skall beakta målen i artikel 177 då den genomför sådan politik som kan beröra utvecklingsländerna. "
Vilka är då de mål som all politik i Europeiska unionen skall beakta?
I artikel 177 specificeras detta mål som " en varaktig ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna, särskilt i de mest missgynnade bland dessa, en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländerna i världsekonomin, kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna ".
Herr talman!
Detta är inte några mål utan förpliktelser, detta är artiklar, juridiska artiklar, som utgör en del av det rättsligt fastställda regelverket som de europeiska institutionerna och medlemsstaterna skall hålla sig till.
Varje artikel i regelverket får naturligtvis inte bara bedömas utifrån dess juridiska giltighet, utan också utifrån hur viktigt innehållet är.
Jag anser, och lyckligtvis många med mig, att principen om politisk samstämmighet är av största vikt för varje statsmakt som vill vara en trovärdig tjänare för sina medborgare.
Det är bara en trovärdig statsmakt som är pålitlig som kan tillvarata medborgarnas intressen.
Detta är viktigt för den tillit som samhället sätter till statsmakten, men också viktigt med tanke på ändamålsenligheten, för samstämmighet är ett krav för att våra begränsade medel skall kunna användas på ett effektivt sätt.
Vi får inte måla verkligheten mer rosenröd än den är.
Verkligheten är motsträvig.
Det är statsmaktens uppgift att hantera detta faktum med öppenhet och insyn, utan bakvägspolitik.
Statsmakten är förpliktigad att visa vilka dilemman den har och var, när och varför det finns problem med den politiska samstämmigheten i stället för att bara smussla undan allt detta.
Det är inte ett lyxproblem vi talar om här i dag: fattigdomsproblematiken i tredje världen är ett oändligt och ömmande problem som kräver seriös uppmärksamhet.
Naturligtvis bevakar vi från parlamentets sida våra medborgares intressen, men det ligger också i våra medborgares intresse att leva i en stabil internationell omgivning där man eftersträvar mänsklig värdighet.
Det är ett moraliskt intresse, ett säkerhetsintresse och i slutändan är det till och med av intresse för vår ekonomi.
Vem är det egentligen som vinner på att skattepengar från den europeiske medborgaren går till hjälp åt Namibia för att stödja den ekonomiska utvecklingen när de fattiga boskapsskötarnas ekonomiska driftighet i samma land samtidigt undermineras på ett dramatiskt sätt av stenhårda exportbidrag, betalade av samma skattebetalare?
Vi låtsas som om det inte äger rum, men vi vet alla att det äger rum.
Ärade kolleger!
Det är inte vår uppgift som parlamentariker att sticka huvudet i sanden som en struts.
Den allmännyttiga politiska samstämmigheten är därför ett ansvar för kommissionen som helhet, för rådet och för Europaparlamentet.
Kommissionären för bistånd kan inte ta detta ansvar ensam, hur gärna vi än ser honom här och hör honom tala, vilket också gäller för rådet (biståndsfrågor) och parlamentets utskott för utveckling och samarbete.
Här behöver vi en övergripande taktik.
Efter den mycket klara och skarpsinniga redogörelsen av såväl Amado som Nielson på den punkten vill jag gärna tillkännage att vi verkligen ser fram emot kommissionens förslag om att göra politiken i sin helhet samstämmig.
Inte bara från kommissionär Nielson, utan från kommissionen i sin helhet.
Därför uppmanar vi kommissionen i denna skarpa och tydliga resolution att utveckla konkreta instrument.
Vi måste tydliggöra var det förekommer problem med samstämmigheten och göra en inventering för att se vad dessa problem består av.
Vi måste visa vilka problem vi löser och vilka vi ännu inte har löst.
Därför pläderar jag för ett samstämmighetsobservatorium som tydliggör detta.
Därför måste vi inrätta arbetsgrupper i kommissionen, i rådet, i parlamentet, som kan övervaka samstämmighetsprocessen.
Herr talman, mina damer och herrar kolleger!
Om taket hos våra grannar läcker kan vi ge dem grytor och pannor för att samla upp vattnet i, men naturligtvis är det mer ändamålsenligt att hjälpa till med att täta läckan i taket.
Fjolårets kris i kommissionen är i dag löst, men för närvarande bör kommissionen komma med en politik där vi får fullt stöd för en taktik, för en samstämmighet som parlamentet otvivelaktigt kommer att kräva i resolutionen inom kort.
Jag önskar kommissionären lycka till med sin kamp inom kommissionen och Amado lycka till inom rådet.
