# ID: svediakorp-gov396567
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 836
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag tacka Amado för hans ord och även ett tack till Nielson.
Jag gläder mig också över att Amado talade om EUF.
Problemet ligger dock inte här, hos parlamentet, och inte heller hos kommissionen; rådet måste ta steget att budgetera EUF, så egentligen borde den predikan hållas i rådet.
Herr talman!
Ett tack också till herr Nielson.
Han talade utförligt om det nya Loméavtalet, men det är dock inte det egentliga ämnet för förmiddagens sammanträde.
Vi ville tala om samstämmighet.
Det är ämnet.
Ända sedan början av 1990-talet har Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Europeiska rådet erkänt att det inte står så bra till med samstämmigheten i den europeiska politiken, i synnerhet på området utvecklingssamarbete och på andra politiska delområden i unionen.
Dessa problem har uppmärksammats ett par gånger tidigare, år 1992, år 1995 och år 1997.
Alla exempel finns i en resolution som ligger framför oss.
Själv har jag i många år ställt frågor om denna problematik.
1997 upptogs till och med politisk samstämmighet som obligatorisk i Amsterdamfördraget.
År 1998 avtalades dessutom att Europeiska kommissionen årligen skulle ge ut en rapport där det skulle anges vilka förbättringar som uppnåtts.
Men vad har vi sett sedan dess?
Vackra ord, även så i dag, men ingen rapport.
Det är egentligen så galet att man inte kan tala om det.
Man erkänner att det förekommer motstridig politik.
Man formulerar gång på gång goda föresatser, men i själva verket händer ingenting.
Det är således riktigt att vi tar upp detta här i dag.
För att illustrera dessa motstridigheter vill jag ge ett par exempel.
Ett antal utvecklingsländer odlar sockerrör för sockerproduktionen.
Inom unionen produceras också socker, via sockerbetor.
För att förhindra att detta billiga socker från utvecklingsländerna konkurrerar med det dyrare sockret från EU sätter man en rejäl importavgift på detta rörsocker.
Konsekvensen är att exporten av rörsocker från de berörda länderna till unionen avsevärt begränsas.
Samtidigt ger vi oerhört mycket utvecklingshjälp till dessa länder.
En minister från en av de karibiska öarna som odlar sockerrör sade en gång till mig: Om ni helt enkelt släppte in vårt socker i Europeiska unionen, då skulle vi över huvud taget inte behöva er utvecklingshjälp.
Ytterligare ett sådant exempel: kakaon.
Europeiska unionen vill tillåta en andel på 5 procent för alternativa fetter i choklad för att harmonisera den inre marknaden.
Det skulle också kunna vara noll procent, vilket också skulle harmonisera den inre marknaden.
Om man sätter andelen till 5 procent, då kan man vara nästan säker på att det missgynnar hundratusentals små kakaoodlare i utvecklingsländer.
Ändå förefaller det gå i den riktningen.
Vad är det då egentligen som vi håller på med?
Det är också ett typexempel på den politik som får våra medborgare att säga: vad håller Bryssel på med egentligen?
Det förefaller som om det europeiska näringslivet är viktigare här än våra egna principer, vår egen samstämmighet och utvecklingsländernas intressen.
Det finns också chockerande exempel på området sanktioner och embargon.
Varför genomförs en oljebojkott mot Haiti och inte mot Burma, där en vald president sitter fängslad, ett parlament har skickats hem och en del av parlamentsledamöterna har satts i fängelse eller till och med har mördats?
Varför genomförs ingen oljebojkott mot Sudan, där många strider äger rum, nota bene med vapen som betalas med pengar från de oljebolag som är verksamma i de områden där flyktingarna finns?
Här handlar det helt klart om kolossala inkonsekvenser.
Vi har nu återigen fått höra ett vackert exempel av Nielson beträffande det nya Loméavtalet.
Om det nya Loméavtalet rätt och slätt träder i kraft utan att alla dessa inkonsekvenser tas bort från politiken, då bygger politiken på sand för att använda ett bibliskt uttryck.
Rådet har gång på gång gett exempel på var det inte står rätt till: inom jordbruket, inom handeln, inom konfliktförebyggandet, inom fredsoperationerna, inom fisket, inom migrationen, inom miljön.
Kommissionär Nielson!
Det vi sitter och väntar på är en bra rapport om dessa inkonsekvenser och ett antal konkreta förslag för att ta bort dessa inkonsekvenser från politiken.
Än en gång, annars kommer alla era vackra exempel, hela er vackra politik - och det säger jag också till statssekreteraren - att vara byggd på sand, och det kommer inte att bli mycket av detta.
Medborgarna tar upp detta med oss.
Vi har själva ända sedan 1992 sagt: detta är ämnet för denna debatt.
Jag hoppas att detta budskap går fram till er ordentligt, och jag hoppas verkligen att ni inom kort kommer med en rapport med åtgärder.
(Applåder)
