# ID: svediakorp-gov396566
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,238
# sentences: 95
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Tillåt mig att först säga några ord om de framgångsrikt avslutade förhandlingarna mellan EU och AVS-länderna.
Jag skulle vilja påpeka att det var en mycket positiv upplevelse att delta i dessa förhandlingar.
Jag såg medlemsstater arbeta som ett lag, vilket verkligen var en underbar upplevelse.
Båda sidor var också mycket nöjda när det var över, inte bara för att det var över, utan för att vi alla visste att vi hade uträttat någonting tillsammans, EU och de 71 AVS-länderna.
Det är någonting som världen behöver, och det är en mycket bra signal inom ramen för hela globaliseringsdiskussionen.
Jag skall ange huvuddragen i några av de större nyheterna i det nya avtalet.
Vi tar uttryckligen itu med korruptionen; vi upprättar en ram för att angripa problemet med invandring för första gången någonsin.
Vi främjar deltagarinriktade tillvägagångssätt, vi säkerställer att det sker samråd med det civila samhället om de reformer och strategier som skall stödjas av EU.
Vi riktar om utvecklingspolitiken till strategier för att minska fattigdomen.
Vi grundar fördelningen av biståndet inte bara på en uppskattning av varje lands behov, utan även på en uppskattning av resultaten av tidigare strategier.
Vi skapar ett investeringsorgan för att stödja utvecklingen i den privata sektorn.
Vi rationaliserar instrument och inför ett nytt system med rullande planering, vilket tillåter gemenskapen och mottagarländerna att regelbundet anpassa sina samarbetsprogram.
Vi decentraliserar det administrativa och, i vissa fall, det finansiella ansvaret till lokal nivå, med målet att effektivisera samarbetet.
Vi förbättrar den strategiska ramen för utveckling av handel och investeringar.
Vi ökar samarbetet på alla områden som är av betydelse för handeln, och här inbegrips nya frågor som arbetsnormer och kopplingen mellan miljö och handel.
Jag är säker på att ni efter Seattle kommer att uppskatta betydelsen av dessa avtal.
Tillåt mig att gå över till några av de viktigare punkterna.
För det första, avtalet om politiska frågor.
Det nya avtalet kommer att innebära att båda sidor förbinder sig att erkänna god skötsel av den offentliga verksamheten som en grundläggande och uttrycklig beståndsdel i partnerskapet, ett föremål för regelbunden dialog på ett område som åtnjuter gemenskapens aktiva stöd.
För det andra har ett nytt förfarande utarbetats för fall då kränkningar av de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen äger rum.
Jämfört med det nuvarande förfarandet, betonas de berörda staternas ansvar i större utsträckning enligt det nya förfarandet, och det tillåter större flexibilitet i samrådsprocessen, i syfte att få till stånd en effektiv dialog som leder till att åtgärder vidtas för att rätta till situationen.
I särskilt brådskande fall, då särskilt allvarliga kränkningar av någon av dessa oundgängliga beståndsdelar har ägt rum, kommer åtgärder omedelbart att vidtas, och den andra parten kommer att underrättas.
För det tredje har EU och AVS även enats om ett nytt speciellt förfarande som skall tillgripas vid allvarliga fall av korruption.
Detta är en verklig nyhet, både i EU-AVS-sammanhanget och då det rör sig om internationella förbindelser i allmänhet.
Detta förfarande kommer inte bara att tillämpas i fall av korruption där pengar från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) är inblandade, utan också mer allmänt i varje land där EG är ekonomiskt inblandat och där korruption utgör ett hinder för utvecklingen.
Det är följaktligen inte begränsat till EG-verksamheter.
Detta är en mycket viktig aspekt, om man beaktar de offentliga finansernas kapitaliseringsförmåga.
Genom att ta med en sådan bestämmelse i partnerskapsavtalet, sänder EU och AVS-staterna tillsammans en tydlig och positiv signal, som utan tvekan kommer att uppskattas av europeiska skattebetalare och förhoppningsvis också av europeiska investerare.
Ett annat nytt ämne i AVS-EU-avtalet gäller in- och utvandring.
Vi har nått en balanserad överenskommelse om samarbete på detta område.
Denna nya dimension i partnerskapsavtalet speglar de riktlinjer som EU, i enlighet med Amsterdamfördraget och slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors i Finland i oktober 1999, har anslutit sig till.
Europeiska unionen åtar sig att utveckla och tillämpa en invandrings- och asylpolitik som grundar sig på principen om partnerskap med ursprungsländerna eller ursprungsregionerna.
Avtalet som har slutits med AVS-länderna bereder vägen för nya initiativ, särskilt om rättigheterna för tredje lands medborgare inom EU, och för åtgärder som underlättar deras integrering.
Vi enades även om bestämmelser för att ta itu med frågor som hör samman med illegal invandring.
EU och AVS-staterna kommer att inleda den process som har som slutmål att definiera, inom en ram som skall framförhandlas med vart och ett av AVS-länderna, sätten och medlen för att avvisa invandrare som uppehåller sig illegalt på någon av parternas territorium.
Här omfattas även personer från tredje land och statslösa personer.
Dessa mycket nydanande strategier erbjuder ett bra tillfälle att förbättra skötseln av den offentliga verksamheten.
Avtalet tillhandahåller också en bra ram för att stödja de ömsesidigt förstärkande effekterna av handelssamarbete och utvecklingsbistånd.
Vi har enats om en process för att upprätta nya handelsuppgörelser med vilka man eftersträvar att liberalisera handeln mellan parterna och för att formulera bestämmelser om handelsrelaterade frågor.
Vad beträffar tidsramen för handelsförhandlingarna, har vi tillmötesgått AVS-staternas önskemål.
Förhandlingar kommer att inledas senast 2002.
Denna tvååriga förberedelseperiod kommer att användas till att stärka regionala integreringsprocesser och AVS-ländernas förmåga att genomföra handelsförhandlingar.
En sexårsperiod är planerad för dessa förhandlingar.
Vi kommer att ta hänsyn till AVS-ländernas ekonomiska och sociala begränsningar på två sätt: för det första genom att låta de ekonomiska reformerna och handelsreformerna åtföljas av strategier för mänsklig och social utveckling samt, för det andra, genom att hjälpa AVS-staterna att bli aktiva aktörer i det internationella ekonomiska handels- och ekonomisystemet genom kapacitetsbyggnad och samarbete i multilaterala forum.
Detta tillvägagångssätt kommer att leda oss till ett system som är fullt förenligt med WTO-systemet.
Ekonomiska aktörer kommer att vara mer benägna att upprätta närmare förbindelser med sina AVS-partner.
De inhemska och utländska investeringarna kommer att öka, och mer kunnande och teknik kommer att överföras, och allt detta kommer att stärka AVS-ländernas konkurrenskraft och underlätta deras gradvisa integrering i världsekonomin.
Dessutom kommer avtalen med EU att fungera som ett ankare.
De kommer att befästa de ekonomiska reformerna, på samma sätt som de nationella och ekonomiska reformerna kommer att stabiliseras av båda parters åtaganden enligt avtalen.
Den logiska grunden bakom detta nya tillvägagångssätt är också baserad på idén att en politik för öppen handel i samverkan med en politik för social utveckling kommer att leda till ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom.
En annan viktig aspekt är förbättringen av EU: s handelsystem gentemot alla de minst utvecklade länderna, av vilka 39 faktiskt ingår i AVS-gruppen.
Denna process kommer att äga rum under de kommande fem åren och leda till att exportörerna i de minst utvecklade länderna år 2005 kommer att ha fritt tillträde till EU-marknaden för i stort sett alla sina produkter.
Vad beträffar storleken på nästa EUF, har EU lämnat sitt budgetförslag.
Det är baserat på principen om att förena behovet av att bibehålla en betydande summa finansiella resurser i en tid av begränsade officiella budgetar för utvecklingshjälp med behovet av att göra gemenskapens bistånd effektivare.
I dag är omkring 9,5 miljarder euro av tidigare EUF-medel oanvända.
EU har förbundit sig att engagera dessa återstående balanser, plus de nya EUF-medlen möjligt för gemenskapen att avsevärt öka de årliga flödet av åtagande- och betalningsbemyndiganden under perioden.
Vi går de kommande åren följaktligen inte in i en period med minskad aktivitet, vi går in i en period med ökad aktivitet.
Ett sådant åtagande nödvändiggör en djupgående reform av förfaranden och tillämpningsstrategier hos båda sidor.
Det finns en mycket påtaglig länk mellan reformprocessen i kommissionen i sig och vår förmåga att leverera på platsen, vilket är grunden för uppgörelsen med AVS-länderna.
Om vi går över till vår utvecklingspolitik, skulle jag vilja säga att det globala sammanhanget har förändrats drastiskt.
Marginaliseringen av många ekonomier, ökad fattigdom i världen, behovet av bättre hantering av det ömsesidiga miljöberoendet, flyktingströmmarnas destabiliserande effekter samt de oroande konsekvenserna av väpnade konflikter och pandemiska sjukdomar utgör alla stora bekymmer.
Det är inom denna föränderliga globala ram som vi måste placera oss själva.
Lyckligtvis får vi genom utvärderingar av EG-biståndet ett meningsfullt verktyg för att förbättra vår verksamhet och förhoppningsvis även anta de utmaningar som jag nyss har nämnt.
Om vi skall koncentrera oss på resultaten från utvärderingarna, skulle jag vilja nämna följande problem: målen i gemenskapens politik är för många och för vaga, vilket påverkar samstämmigheten negativt.
Detta beror på komplexiteten i våra egna strukturer, men även på de mycket påtagliga inkonsekvenserna mellan den sektorinriktade politiken och intressena i medlemsstaterna.
Kommissionen har ett biståndssystem som är för komplext och fragmentariskt vad beträffar instrument, förfaranden och institutionella mekanismer.
Politiken fastställs ofta mer på grundval av de instrument som finns tillgängliga än på grundval av strategiska mål och tydligt definierade prioriteringar.
Vi har för litet personal i förhållande till den biståndsvolym som vi förväntas förvalta.
I genomsnitt finns det i kommissionen 2,9 personer för att förvalta 10 miljoner amerikanska dollar i bistånd, jämfört med 4,3 personer i Världsbanken och mellan 4 och 9 personer i större medlemsstater.
Detta är ett verkligt problem: det finns för många finansiella instrument, vart och ett med sina speciella särdrag, och i synnerhet en rad olika budgetrubriker.
Detta är svårt att förena med behovet av ett effektivt förvaltningssystem.
För att bemöta och lösa dessa problem, måste gemenskapen inleda en effektiv dialog med medlemsstaterna och parlamentet.
Det är absolut nödvändigt att vi tar itu med frågan om samstämmighet på ett realistiskt och pragmatiskt sätt, vilket betyder att debatten måste föras inom den lämpliga institutionella ramen, det vill säga i rådet och i parlamentet.
Vi måste också göra någonting åt bristen på samordnade åtgärder bland de 15 medlemsstaterna själva, liksom mellan dem och gemenskapen.
Genom att koncentrera gemenskapens utvecklingspolitik på internationellt överenskomna mål och strategier, kommer vi att göra det lättare för oss att bättre komplettera medlemsstaterna.
Detta är i mångt och mycket också den linje som presenterades av minister Amado.
När vi talar om politik nu för tiden, inlåter vi oss i en konvergeringsprocess.
Detta är en del av lösningen.
Vi är i färd med att utarbeta nya riktlinjer för vår politik, och det är nödvändigt att vi identifierar prioriteringsområden för gemenskapens handlande.
Allt har blivit mer och mer komplext.
Det gäller även för utvecklingssamarbetet.
Ingen enskild givare har möjlighet att angripa hela spektrumet av frågor, vilket sträcker sig från makroekonomiska frågor till lagstiftningsramen eller från sektorinriktad politik till en mångfald nya gränsöverskridande frågor, som kön, miljö, god skötsel av den offentliga verksamheten samt institutionella reformer.
Det är viktigt att vi finner flexibla mekanismer som tillåter en uppdelning av arbetet i enlighet med de olika givarnas kunnande och kapacitet i varje utvecklingsland.
Detta bör ske på medlemsstatsnivå och leda till att en sektorinriktad politik för gemenskapens agerande utformas.
Det är dit vi vill komma.
För att identifiera EG: s prioriterade stödområden, måste man räkna med gemenskapens speciella särdrag i förhållande till medlemsstaterna och de internationella institutionerna.
Jag skall bara nämna några få av dessa: vår förmåga att förena utvecklingspolitik och handelspolitik samt att säkerställa samverkan mellan bistånd och ekonomiskt samarbete; vår neutralitet och vårt försvar av övergripande gemenskapsintressen; det faktum att vi utgör en " kritisk massa " och kan genomföra relativt stora projekt, jämfört med vad enskilda medlemsstater normalt kan genomföra.
Dessutom, vår närvaro på platsen: i grund och botten ser jag som vår största fördel själva det faktum att vi genom att vara ett framgångsrik regionalt samarbetsprojekt själva ses som en neutral, välkommen partner för detta experiment över hela världen - något som vi är ensamma om.
Det är nödvändigt att göra gemenskapens politik effektivare och att utveckla en mer funktionsduglig strategisk ram.
Det är denna dubbla utmaning som kommissionen måste anta, genom att under de kommande månaderna utarbeta ett förslag till ett uttalande om den övergripande politiken.
Vi kommer att starta en bred och öppen samrådsprocess för att höra alla de olika berörda parternas åsikter.
I mina ögon är denna process inte riktigt men nästan lika viktig som innehållet, och vi kommer att lägga ned alla våra resurser på att delta aktivt, och vi inbjuder alla till att delta.
Parallellt med detta har vi även satt igång med processen för att öka samstämmigheten och klargöra och föra upp till ytan, ut i offentligheten, de verkliga eller inbillade problem som finns i detta avseende.
Detta kommer att vara en pågående process, som jag ser som ett slags försök till en oavbruten kvalitetskontroll, och jag inbjuder parlamentet till att delta i detta fortgående försök för att förbättra samstämmigheten i vårt verksamhet.
