# ID: svediakorp-gov396548
# author: Koukiadis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Också jag skulle vilja gratulera föredraganden Cederschiöld till en mycket betydelsefull arbetsinsats.
Hon har tydligt klargjort de problem som uppstår genom godkännandet av WIPO-avtalet.
Godkännandet av avtalsvillkoren är otvivelaktigt en historisk händelse, eftersom Europeiska unionen för första gången medverkar som avtalsslutande part i ett internationellt avtal på det immaterialrättsliga området.
Vägen dit har verkligen varit lång, främst på grund av den juridiska frågan om i vilken mån gemenskapen skulle kunna anses ha fullständig behörighet i fråga om immaterialrätt.
Problemet har nu lösts.
I dag uppmanas vi att ge vårt samtycke till vad som egentligen är två avtal: avtalet om immaterialrätt och avtalet om tolkningar, framföranden och ljudupptagningar.
Det första avtalet förefaller på ett effektivt sätt uppfylla de krav som ständigt framförts av upphovsmän till konstnärliga och litterära verk, samtidigt som det ger ett skydd i fråga om spridning, uthyrning och offentligt återgivande av konstnärers och författares verk.
I fråga om det andra avtalet, som gäller framföranden och ljudupptagningar, bör det framhållas att det är första gången som ett internationellt avtal, undertecknat även av gemenskapen, erkänner utövande konstnärers exklusiva rätt till kopiering, spridning och uthyrning av sina verk till allmänheten samt rätten till skälig ersättning för radioutsändningar.
I fråga om kopieringsrätten innebär avtalet ett betydande framsteg.
Kommissionen påpekar att det i avtalstexterna inte finns några specialbestämmelser som täcker alla frågor som uppstår genom den tekniska utvecklingen.
Ändå kan man hävda att de utövande konstnärerna genom avtalen får ett bättre rättsligt skydd än de tidigare haft med stöd av Romfördraget eller av gemenskapens olika direktiv.
Den slutsats jag drar av artikel 7 i avtalet är att kopieringsskyddet inte bara gäller de framföranden som finns på ljudupptagningar och som framförs av de utövande konstnärerna själva, utan alla typer av kopiering, delvis eller fullständig, lång- eller kortvarig, och alla andra typer av produktioner.
Jag vill emellertid också lyfta fram ett antal punkter som bör uppmärksammas vid kommande WIPO-överläggningar eller andra diplomatiska överläggningar.
Det gäller först rätten till spridning i enlighet med artikel 8, första stycket.
I nästa stycke i samma artikel ges staterna rätt att återkalla denna rättighet.
Detta är farligt, och det är ett av de mest negativa inslagen i avtalet, eftersom ingenting hindrar staterna att införa specialbestämmelser om upphävande av denna rättighet, vilket skulle få negativa konsekvenser för konstnärerna.
Beträffande rätten till uthyrning tolkar jag artikel 9 så att den exklusiva rätten till uthyrning tillkommer de utövande konstnärerna, om detta föreskrivs i den nationella lagstiftningen, och här anser jag att det finns en skillnad i förhållande till artikel 13.
Avslutningsvis vill jag säga att dessa avtal öppnar nya perspektiv för upphovsrätten.
Under det tjugoförsta århundradet, kunskapens och den immateriella ekonomins århundrade, kommer immaterialrätten att vara en dominerande ägandeform och i många fall viktigare än det traditionella ägandet.
Vi befinner oss i början av en epok då det kommer att skapas ett nytt rättssystem, i vilket upphovsrätten kommer att vägas mot det offentliga intresset att en bred allmänhet får tillgång till den immateriella egendomen.
