# ID: svediakorp-gov396540
# author: Brunetta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade ledamöter!
Målsättningen att skapa en samordnad strategi för att modernisera den sociala tryggheten inom Europeiska unionen är helt klart någonting positivt.
Det var också positivt att man, i och med toppmötet i Luxemburg, drog igång den europeiska strategin för samordning av sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknad och social trygghet är egentligen två sidor av samma sak, och kräver synkroniserad politik och reglering.
Om arbetsmarknaden fungerar vad sysselsättningsnivåer, flexibilitet och löneeffektivitet beträffar, fungerar också välfärdsstaten och den sociala tryggheten och vice versa.
Fram till helt nyligen fastställde Europas länder internt, på ett så att säga självförvaltande sätt, reglerna för hur dessa två marknader skulle fungera och finansieras.
Budget- och växelkurspolitiken sörjde för intern och extern balans.
I och med Maastricht och den gemensamma valutan blev budgetpolitiken starkt kringskuren och man kan inte längre ta till devalvering i jakten på förlorad konkurrenskraft.
De strukturella och konjunkturmässiga klyftorna mellan länderna kan därför inte överbryggas med hjälp av underskott och växelkurser.
Eftersom läget är sådant är det bara arbetsmarknaden och välfärden som kan stå för en flexibilitet för att avhjälpa både de strukturella och de konjunkturberoende obalanserna, de så kallade asymmetriska esogena chockerna, i avsaknad av en full rörlighet för arbetskraft inom unionen och en fördelningspolitik på federal nivå.
Och detta är det paradoxala.
Samordningen av politik och penningmarknad i Europa medför oundvikligen en samordning av spelreglerna för arbetsmarknaden och välfärden, men samtidigt tvingar oss den gemensamma valutan och bristen på arbetskraftsrörlighet och en omfördelande skattepolitik till icke samordning i löne- och välfärdsmässiga termer för att kompensera för olika produktivitetsmarginaler på nationell och regional nivå.
Dessa motstridigheter kommer man inte ur med hyckleri och vackra ord som samordning, benchmarking, modernisering och medlingsförfarande.
Antingen blir Europeiska unionen en riktig federal stat med en riktig fördelningspolitik, en riktig rörlighet för arbetskraften och därmed, först därefter, med gemensamma regler om arbetsmarknad och välfärd, eller också är det bättre att inte bedra eller bedra sig med omöjliga vägar till samordning som låter bra men som i verkligheten skadar framför allt de svagaste.
Och det vore bra om alla vore medvetna om detta.
