# ID: svediakorp-gov396533
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle i min tur vilja gratulera både kommissionen och föredraganden.
Kommissionen eftersom ett nytt steg tagits i konvergensen mot social trygghet och föredraganden för det goda betänkande han utarbetat.
Europeiska unionens politik omfattar förutom en ekonomisk politik och en sysselsättningspolitik även en socialpolitik.
Hittills har den varit begränsad, både när det gäller utformning och medel.
Under inflytande av den fria rörligheten för arbetstagare, av den inre marknaden och av euron så integreras dock även arbetsmarknaderna.
Det har utan tvekan konsekvenser för den sociala tryggheten som i stor utsträckning är bunden till arbete.
Gränsarbetare, utstationerade arbetstagare, utflyttade arbetstagare men även arbetssökande, praktikanter och studenter ser sig förhindrade att utöva rätten till fri rörlighet och det till följd av bristen på samordning och avsaknaden av konvergens i den sociala tryggheten.
Samma fenomen förekommer förresten också inom skatteområdet.
För att bekämpa både konkurrensstörningar och dumpning så har kommissionen så vitt jag kan se utvecklat ett tillvägagångssätt som balanserar mitt emellan å ena sidan harmonisering och å den andra sidan icke-inblandning.
Å ena sidan använder man bindande och framtvingbara regler för lika löner eller för kompletterande pensioner och å andra sidan använder man program för att ge stimulans med avseende på icke-diskriminering eller social utslagning.
På grundval av en serie rekommendationer, rapporter och meddelanden har kommissionen tagit ett extra steg i riktning mot konvergensen, nämligen genom att å ena sidan sätta upp målsättningar och å den andra inrätta en arbetsgrupp med topptjänstemän.
Båda förslagen har redan accepterats av rådet och det gäller alltså att stödja det tillvägagångssättet för att på sikt, med sakkunskap, kunna bedöma om och i vilken utsträckning och på vilket sätt den sociala tryggheten i Europeiska unionen måste omorganiseras.
Utvidgning, globalisering, åldersökning, individualisering och familjeförändringar gör en sådan omorganisering oundviklig.
Att förneka dessa förändringar är egentligen detsamma som att ge upp den sociala tryggheten.
Till EU-skeptiker och nationalister säger jag att en social trygghet som endast gäller innanför medlemsstatens gränser inte är social och inte ger något skydd.
En nedrustning på grund av konkurrens till den sociala tryggheten skadar nämligen samtidigt den sociala tryggheten som produktiv faktor.
Mindre social trygghet betyder också mindre köpkraft, färre friska arbetstagare och färre lyckliga arbetstagare.
Till supereuropéerna säger jag att en europeisk social trygghet inte är genomförbar och inte heller önskvärd.
Skillnaderna mellan medlemsstaterna är alldeles för stora, både när det gäller faciliteter, berättigande, inkomster och utgifter, osv.
Ett jämställande är alltså omöjligt att genomföra.
Den väg som kommissionen följer är faktiskt självklar.
Fördelarna är tydlighet, insamling av uppgifter, utbyte av erfarenheter för att sedan komma överens och ställa upp indikatorer för jämförelse och ge rekommendationer.
Jag ställer mig bakom den uppfattningen.
Jag stöder kommissionen och jag hoppas att Lissabon i det avseendet tar ytterligare ett steg framåt.
