# ID: svediakorp-gov396532
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kommer från samma land och samma region som föredraganden Andersson.
I min valkrets finns det en djup skepsis mot kommissionens styrnings- och kontrollförsök.
Om Anderssons väljare visste att han föreslår att socialpolitiken i hela Europa skall samordnas, att skatterna skall harmonieras och att välfärdssystemet skall inordnas under EMU-processen, skulle de protestera högt och tydligt.
Jag är säker på att de flesta skulle rösta på ett annat parti nästa gång.
Visserligen har Anderssons betänkande många bra konkreta förslag, som jag kan stödja helt och hållet.
Jag är dock kritisk till det helhetsperspektiv för social trygghet, som präglar både kommissionens meddelande och Anderssons betänkande.
De tycks tro att det är kommissionen som är motor, centrum och drivkraft i förändringsprocessen i Europa.
Precis som Prodi i förmiddags beskrev sig själv som en person som bär all världens ansvar på sina axlar, så möter vi här ett uppifrån-perspektiv på de sociala frågorna.
Man talar om konvergens och harmonisering med detta uppifrån-perspektiv.
Man försöker till och med få oss att tro att social integration kan tänkas vara en gemensam alleuropeisk process.
Verkligheten är helt annorlunda.
Ett socialt integrerat Europa är en avlägsen utopi, som inte ens en allsmäktig kommission kan förverkliga.
Man har tagit stora steg mot ekonomisk integration.
Man är i färd med att skapa en politisk integration.
Men social integration är ett helt annat slags process, som förutsätter kulturell gemenskap och direktkommunikation mellan människor.
Idén om det sociala Europa är en skrivbordsprodukt, som är långt från verklighetens värld.
Socialpolitiken är i huvudsak en nationell process.
I mitt hemland har vi lärt oss att stora delar av den sociala tryggheten måste skapas lokalt inom kommunernas ram.
Decentralisering och närhet är viktiga för kvalitet och effektivitet inom vård, skola och sociala tjänster.
Kommunerna har ansvaret för nästan all produktion av välfärdstjänster.
Den kommunala demokratin är ramen för social trygghet.
När vi nu har fått en ekonomisk samordning, tror jag visserligen att det behövs en växande grad av samordning av även socialpolitiken på europeiskt plan.
En europeisk strategi för samordning måste bygga på lokala initiativ, på mångfald.
Den måste respektera närhetsprincipen och vara demokratiskt förankrad.
Jag tillhör ett parti som en gång trodde på central styrning, femårsplaner och långtgående konvergenskrav.
Vi tog gruvligt fel och historien tvingade oss till självkritik, omtänkande och andra föreställningar om demokrati.
Jag tror inte att huvudansvaret kan vila på Prodi och hans kommission.
Jag är övertygad om att det måste bäras av de människor som är direkt berörda av de sociala problemen.
