# ID: svediakorp-gov396530
# author: Jensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 592
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De fyra huvudmål som EU-ländernas regeringar anslöt sig till i november förra året och som nämnts tidigare här i dag, dvs. att man skall se till att det skall löna sig att arbeta och få en fast inkomst, att man skall säkra pensionerna och göra pensionssystemen hållbara, att man skall främja social integration och att man skall se till att få en hållbar sjuk- och hälsovård av hög kvalitet, det är fyra mål som är så brett formulerade att alla bör kunna stödja dem.
Och att låta en grupp höga tjänstemän ha rollen som knutpunkt vid utbyte av erfarenheter för samordning och utvärdering av utvecklingen i social- och arbetsmarknadspolitiken - det kan vi allihop bara bli klokare av.
Kommissionens meddelande som vi diskuterar i dag och som utgjorde grund till rådets beslut i november, är en välbalanserad redogörelse för hur vi kan få en mer kvalificerad debatt, hur vi kan få mer kunskap om de utmaningar som medlemsstaterna står inför på socialpolitikens område under de kommande åren, i och med åldrande befolkning och effekterna av utvidgningen.
Redan i dag har vi stora sociala problem och stora sociala utgifter som belastar de offentliga budgetarna, vilket är ett problem för många medlemsstater.
Sker det ingen reformering riskerar vi att urholka den ekonomiska grunden för socialpolitiken, och en stark och konkurrenskraftig ekonomi är ju den säkraste grunden för en god social trygghet.
Så det är klokt att sätta dessa frågor på dagordningen.
I debatten om samordning av socialpolitiken i EU använder vi ofta uttrycket social konvergens.
Begreppet social konvergens kan vi som liberala ställa upp på när det handlar om att vi i EU fastställer gemensamma, breda målsättningar som länderna försöker uppfylla genom den nationella socialpolitiken.
Det handlar alltså inte om harmonisering, utan om ett gemensamt mål.
Det är ju ett faktum att EU-länderna använder olika sätt att organisera sin socialpolitik.
Vi har olika traditioner, det finns kulturskillnader, och trots många likheter finns det också stora skillnader i de sociala problemens karaktär och i deras omfattning från land till land.
Därför är det viktigt att betona att socialpolitiken är en nationell angelägenhet.
Den nationella politiken är naturligtvis styrd av en rad gemensamma ramar som gäller de sociala minimirättigheterna, som regleras i fördraget, rörande hänsynen att vi skall samordna ekonomierna och det ekonomiska samarbetet.
Det skall alltså vara en samordning och ett samarbete.
Men konvergensen gäller målen, inte medlen.
Jag vill också gärna tacka föredraganden, Jan Andersson, för betänkandet och för hans mycket konstruktiva insats för att försöka sammanjämka olika ståndpunkter och säkerställa ett stöd till sitt betänkande.
Jag kan stödja betänkandet, men det finns enskilda punkter som inte är helt i min smak.
Jag stöder inte kravet på att kommissionen skall ingripa vid s.k. orättvis konkurrens mellan social- och skattesystem, om ett sådant ingrepp skall användas för att hindra nytänkande, utveckling och effektivisering av våra sociala system, eller användas för att hindra en sänkning av det alltför höga skattetrycket i många EU-länder.
Jag är skeptisk rörande den detaljreglering som skulle kunna bli resultatet av att kommissionen skall bedöma omfattning och kvalitet i barn- och äldreomsorgen och skeptisk rörande värdet av en gemensam fattigdomsgräns.
Samordning av socialpolitik och dialog är bra, men vi skall inte dra alla över en kam; det skall finnas utrymme för en mängd olika lösningar.
