# ID: svediakorp-gov396529
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru kommissionär, bästa kolleger!
Låt mig, precis som min kollega Bartho Pronk, tacka kommissionen för det här meddelandet och framför allt också gratulera vår föredragande till hans arbete med det här betänkandet.
Det är inte för att det här betänkandet inte längre är kontroversiellt här i parlamentet som det inte skulle vara väldigt viktigt.
Jag har varit med om andra tider då sådana diskussioner om social trygghet egentligen var svåra här i parlamentet.
Diskussionen kommer också alldeles vid rätt tillfälle - Pronk sade det också alldeles nyss - nämligen under förberedandet av toppmötet i Lissabon, där man skall begrunda frågan hur vi via informationssamhället kan ta upp ekonomisk tillväxt, sysselsättning och socialt sammanhang på dagordningen i Europa.
Det är självklart att den sociala tryggheten för min partigrupp är en viktig del av det sociala sammanhanget och därför också måste tas upp på dagordningen i Lissabon.
Min grupp är glad att rådet (sociala frågor) redan förra året gav klartecken för en bättre samarbetsstrategi och att en grupp högre tjänstemän förresten redan fått i uppdrag att i juni 2000 lägga fram en första rapport till rådet.
Vi skulle dock som parlament, och framför allt som socialdemokratisk grupp, vilja att Lissabon går ett steg längre.
Det är mycket viktigt att Europaparlamentet i det här betänkandet från vår kollega yrkar för en äkta europeisk strategi med social konvergens, i linje med den så kallade Luxemburgstrategin för sysselsättning, alltså med gemensamma målsättningar, med riktlinjer, nationella handlingsplaner och utvärdering av prestationer.
Vi tycker att den vägen är ambitiös men ändå genomförbar.
Det är naturligtvis självklart att en harmonisering av den sociala tryggheten på europeisk nivå inte är lätt att genomföra.
Systemen för finansiering och organisation är alldeles för olika och det är också ett viktigt skäl till att den sociala tryggheten knappt nått upp på den europeiska dagordningen och att även scenarior som till exempel Danny Peters trettonde medlemsstat eller den europeiska sociala ormen egentligen knappt kommit någonstans.
Den här nya vägen är dock mycket intressant.
Sysselsättningsstrategin har bevisat att den kan fungera och social konvergens behövs också, för våra sociala trygghetssystem står inför samma utmaningar och i EMU-eran riskerar annars alla sociala trygghetssystem att bli en del av den sociala konkurrensen.
Jag vill dock tydligt säga en sak för min grupps räkning: sociala konvergensstrategier får inte bli ett alternativ för social lagstiftning.
De får endast fungera som mycket nyttiga komplement till det vi utarbetar och det vi förväntar från kommissionen med avseende på social lagstiftning.
Jag tror också att det är bra om Europaparlamentet dessutom försöker övertyga rådet att redan i Lissabon konkretisera den samordnade strategin och redan i början av år 2001 inleda ett årligt förfarande för att tvinga tillbaka fattigdomen.
Jag är glad att Europaparlamentet stöder den här idén från min grupp och vi hoppas, fru kommissionär, att vi också kan få ert stöd.
Till sist yrkar vi för att Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter och de icke-statliga organisationerna blir nära involverade i den här processen.
Det är endast en bred och demokratisk stödyta som kan ge garantier för att den här strategin lyckas och vi hoppas därför på ert stöd.
