# ID: svediakorp-gov396526
# author: Andersson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 780
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Frågan om de sociala trygghetssystemen är en viktig fråga.
Detta är en naturlig följd av samarbetet inom EU.
Grunden är det monetära samarbetet, som sedan har följts upp av ett makroekonomiskt samarbete och ett samarbete om sysselsättningspolitiken.
Nu är det en naturlig följd att gå vidare med de sociala trygghetssystemen.
Dessa områden är ömsesidigt beroende av varandra.
Ekonomisk stabilitet är en grund för tillväxt och kan ge en hög sysselsättning.
Det ger också möjlighet att utveckla välfärden.
Det omvända förhållandet gäller emellertid också: en väl utvecklad politik när det gäller den sociala tryggheten kan bidra till hög sysselsättning och till en ökad tillväxt.
Social trygghet är med andra ord en produktiv faktor.
Det finns skillnader inom EU när det gäller de sociala trygghetssystemen.
Mycket av detta är historiskt betingat.
Nu har vi dock ett antal gemensamma utmaningar framför oss.
Det gäller exempelvis den demografiska utvecklingen som inte bara handlar om att antalet åldringar ökar, utan även om ett minskat barnafödande.
Arbetsmarknaden förändras också.
Kvinnor söker sig i allt större utsträckning ut på arbetsmarknaden.
En annan utmaning är den tekniska utvecklingen.
Dessa utmaningar måste vi möta gemensamt.
Kommissionens meddelande förordar ett ökat erfarenhetsutbyte samt att en högnivågrupp bildas och att benchmarking skall ske.
Dessutom skall rapporten om social trygghet ges ut årligen och granskas tillsammans med sysselsättningsrapporten.
Detta är bra, men det räcker inte.
Vi föreslår ett förfarande likt Luxemburgprocessen.
Det behövs tydliga riktlinjer och indikatorer, samtidigt som medlemsstaterna skall utforma metoderna i nationella handlingsplaner.
Vi skapar en gemensam modell, men bevarar subsidiariteten.
Denna sociala konvergens är en process som kommer att fortgå under lång tid.
Därför måste parlamentet involveras i arbetet - inte genom att ingå i högnivågruppen, men genom att företrädare för parlamentet kan följa arbetet i högnivågruppen och komma med förslag om hur processen skall bedrivas.
Kommissionens förslag är likt sysselsättningssamarbetet uppbyggt på fyra pelare.
Dessa är: att göra systemen sysselsättningsvänliga, att göra pensionssystemen långsiktigt hållbara, att främja social integration och att garantera en hållbar hälso- och sjukvård av hög kvalitet.
Allt detta är viktigt.
I vårt betänkande har vi särskilt pekat ut vikten av att bekämpa fattigdomen inom EU och att snarast möjligt finna indikatorer så att vi kommer framåt på detta område.
Jämställdheten har ingen egen pelare.
Det är mainstreaming som gäller.
Jämställdhetsaspekter skall därför återfinnas inom alla fyra pelarna.
Detta har vi tagit fasta på.
Vi lägger fram en mängd förslag, t.ex. om en övergång till individualiserade sociala trygghetssystem, att föräldraledighet skall kvalificera till förmåner i de sociala systemen, förbättrade möjligheter att förena familje- och arbetsliv, samt att den grundläggande ålderspensionen skall garantera en anständig levnadsnivå.
Dessa förslag gynnar framför allt kvinnor.
Parallellt med denna europeiska sociala konvergensstrategi krävs en konkret plan för lagstiftningsarbete på det sociala området samt förslag till ramavtal inom ramen för den sociala dialogen med en konkret tidsplan.
Vi förväntar oss att kommissionen presenterar detta i sitt förslag till socialt handlingsprogram.
Den sociala konvergensen är också nödvändig inför utvidgningen, dels för att stärka den sociala modellen, dels för att bekämpa riskerna med social dumpning.
Kommissionen bör överväga att ta fram ett särskilt handlingsprogram beträffande socialpolitiken i samband med utvidgningen.
Vi har i utskottet fört en konstruktiv diskussion.
Vi hade många ändringsförslag, men lyckades enas om ett betänkande.
Nu har de ändringsförslag som går till omröstning i plenum minskat till endast femton.
Detta tyder på att vi har en stor samsyn.
En del av dessa ändringsförslag återkommer från utskottsbehandlingen.
Dem kommer jag att avvisa.
Jag kommer också att avvisa de ändringsförlag som lagts fram av TDI-gruppen, eftersom jag inte tycker att dessa tillför betänkandet något.
Däremot kommer min grupp att bifalla ändringsförslag 14 från den liberala gruppen.
Detta förslag tycker jag är bra.
Visserligen liknar det ändringsförslag 1, men ändringsförslag 14 är bättre.
Avslutningsvis vill jag säga: EU handlar inte bara om handelssamarbete.
EU handlar också om en union för sysselsättning och social rättvisa.
I skapandet av ett medborgarnas Europa spelar socialpolitiken en viktig roll.
Parlamentet vill med detta betänkande lämna sitt bidrag till en förstärkt social dimension i det europeiska samhället.
Vi hoppas att rådet och kommissionen tar detta bidrag på allvar och tar med det i den framtida socialpolitiken.
Toppmötet i Lissabon är ett utmärkt tillfälle att presentera en sådan strategi.
